Nu fanns det ingen återvändo. Licensen utkvitterad, bilen klar med alla dekaler på plats och vi var anmälda till Vallentunas Motorklubbs sprinttävling. Den kördes 3 varv på en hård (för hård skulle det visa sig) och fin byväg.

Vår långsiktiga strategi går ut på att köra med marginal, hålla bilen på vägen och på så sätt kunna köra många tävlingar med korta intervall. Teorin är att tempot kommer smygande vartefter specialsträckorna avverkas. Bo Lindgren var nu på plats i högerstolen och uppmärksammade mig ett flertal gånger på hur viktigt det var att hålla sig till den uppgjorda taktiken. Förmodligen påminde han sig från sin tid som rallyförare om hur lätt det är att hornen växer ut när hjälmen kommer på. Under mastervarvet påpekade han dessutom att det i innerkanten på några kurvor låg jordfasta stenar. Jag var tyvärr redan för skärrad för att ta åt mig någon information.

I den allmänna förvirringen inför första starten lyckades jag strula med kameran så att bilden förvann men ljudet var kvar. I korthet lät det ungefär så här:

Bo:       Kom ihåg stenarna
Tom:    OK
5 4 3 2 1 KÖÖÖR
BrumBrum i 20 sek
PANG
Bo:      Du körde på en sten
Tom:   Ja
Tom:   Jag tror vi har punka
PANG
Bo:      Du körde på en sten igen
Tom:   Ja

Vi körde sen så fort vi vågade med tomt framhjul och tittade mer i backspegeln än på vägen. Bakom oss hade vi nämligen Lars Lindqvist som slogs om en topplacering i spintcupen och dessutom hjälpt oss att få bilen klar inför tävlingen. Lyckligtvis kom vi i mål några sekunder före Lasse och hade inte rivit upp något störande damm.

En snabbkoll av framvagnen tydde på att enbart fälgen kroknat. Med nytt hjul gav vi oss ut på andra varvet, höll ut långt från alla stenar och kom överlägset sist.

På tredje varvet förbättrade vi tiden med 5 sekunder och lyckades slå ett ekipage.

Trots det nedslående resultatet kunde vi konstatera att taktiken håller. Det går fortare och fortare.

Resultatlista