|
Nu var såren slickade efter strulet i CRAMO-sprinten och en frisk fälg inhandlad på skroten. I linje med taktiken att köra så ofta som möjligt hade vi anmält oss till SMK Södermanlands Nybyrunda som gick veckan efter. Anders körde Rejmeknixen samtidigt så vi hyrde ett släp för att vara säkra på att få hem bilen.
Nybyrundan kördes tre varv på en bra och rolig byväg. Man hade inget mastervarv vilket bekymrade oss en smula. Vi beslutade att hålla oss till taktiken att strunta i resultat, betrakta första varvet som ett mastervarv och hålla oss mitt på vägen. Det var kanske tur det för utöver ett varnat överfall fanns det ytterligare en rätt överaskande tvär böj direkt efter ett krön. Den intresserde kan titta på filmerna från andra och tredje varvet och ge akt på när Bosse pratar om "indianen". Trots den lugna farten lyckades vi slå ett ekipage.
Andra varvet förbättrade vi med 8 sekunder och hade tre stycken efter oss. Livet började kännas värt att leva.Tyvärr hördes mystiska ljud från bakvagnen på transporten till uppehållet inför tredje sträckan. Då vår verktyg och reservdelsutrustning inte är så imponerande såg vi pessimistiskt på fortsättningen. En medtävlare (Tobias Lis, Värmdö MK) såg vårt bryderi och ryckte in med sin garagedomkraft. Väl i höjden visade det sig att diffen inte rasat som vi befarat utan att någon glömt att efterdra hjulmuttrarna. Tack för hjälpen Tobias.
På tredje varvet blev vi nervinkade av en kille bredvid en triangel. Vi saktade ner till nästan stillastående vilket visade sig vara helt onödigt då bilen inte stod i vägen utan hade "klättrat" upp i ett berg (se film). Trots detta lyckades vi förbättra tiden med 2 sekunder och hade åter tre bilar bakom oss.
Vi slutade på 15:e plats av 18 vilket ingen kan förneka var en klar förbättring jämfört med första tävlingen. Hittills håller taktiken. Det går fortare och fortare.
Resultatlista |
