Trots att vi ännu inte fått upp någon vidare fart hade vi lyckats samla på oss tillräckligt med poäng för att ligga 6:a i Sverigeserien. Inspirerade av detta faktum planerade vi att köra de återstående tävlingarna i serien och den som stod på tur var Kullingstrofén nere i Herrljunga (45 km SS, sista specialen 28 km, svettigt). Då ordinarie kartisen Bosse befann sig på fel sida av Atlanten ryckte Anders in vänligt nog. Saken blev inte sämre av att han dessutom bidrog med dragbil och släp. Än en en gång stort tack!
Den som följt med i våra bravader kanske påminner sig att det var Anders som lotsade mig i min debutanttävling Majpokalen. Där hade vi vissa besvär att hitta rätt på första sträckan (Himmelstalund). Äventyret som finns dokumenterat här medförde att vi fick hederstiteln "Rallysportens Piff och Puff". Nu var det dags igen. Halvseg förare lotsad av en svårt notrostig kartläsare. Succén verkade inte helt given.
Mot alla odds blev dock rallyt en åtminstone halv triumf. På första sträckan hamnade vi mitt i resultatlistan med 16 bilar efter oss vilket är ett gigantiskt lyft för team Tom Hansson Rally. På de övriga sträckorna gick det sämre och när dammet skingrat sig efter sista sträckan visade det sig att vi hade 9 ekipage efter oss i resultatlistan. Även det ett nytt rekord.
En intressant detalj i sammanhanget är att vi hade den jämförelsevis bästa tiden på första sträckan där notsamarbetet fungerade som sämst. Förklaringen är förmodligen att jag rätt tidigt insåg att noterna bara förvirrade och i stället gjorde som förr i tiden: koncentrerade mig uteslutande på att läsa vägen och hålla farten uppe.
Efter de första sträckorna kom vi fram till att Anders på grund av ovana missade var han befann sig i noterna i stort sett efter varje gång han tittade upp på vägen. Den radikala lösningen blev att han i fortsättningen inte skulle titta upp alls och att jag skulle säga till när jag ville ha nästa not. Det fungerade delvis men när kurvorna kom slag i slag återkom förvirringen. Dessutom blev jag alldeles för splittrad. Slutsatsen av det hela blev att noter är ingen barnlek och att det förmodligen går betydligt fortare utan dessa innan man kört en mängd notade tävlingar.
På sista sträckan (28 km) inträffade en incident där Anders fick visa att han är av det rätta virket. Efter en del påpekanden från Anders om att jag inte utnyttjade hela vägen började jag skära kurvorna betydligt djärvare, Detta resulterade så småningom i att höger fram small i så att jag höll på att tappa ratten. På filmen kan händelsen lokaliseras då jag inte kunde hålla igen ett kraftuttryck. Därefter började framvagnen vibrera så kraftigt att jag blev övertygad om att fälgen kroknat och att vi skulle köra av om jag försökte hålla farten uppe. Då ingrep Anders och förklarade att det bara var en "bula" (Vad är en "bula"? Något man får i pannan som mamma blåser på?) och det var bara att gasa vidare. Med en viss tvekan (där rök många placeringar) kom jag så småningam igång igen, bilen höll sig på vägen och vibrationerna försvann som genom ett under.
Vad gäller själva arrangemanget var vi överens om att allt höll toppklass. Glada och positiva funktionärer såg till att det hela flöt perfekt. Vägarna höll bra och var väldigt roliga plus att jag fick bra träning på att rycka handbroms i många trickiga vägbyten. Höjdpunkten var naturligtvis den avslutande sträckan på 28 km. Den innehöll allt från skrämmande snabba avsnitt till ställen där vägen slog knut på sig själv. Stort tack till Conny Hansson och alla andra i Kullings MS. Vi kommer igen.
Resultatlista
|
