| Den avslutande tävlingen i Sverigeserien arrangerades av SMK Hörby. Klubben bjöd på 4 mil specialsträckor som förvånande nog var helt i vår smak. Vi, som aldrig kört i Skåne tidigare, förväntade oss oändliga rakstäckor över den skånska myllan men konfronterades i stället med kurvor, backkrön, sprätt och kinks. Med andra ord hade vägarna alla de ingredienser som gör rallyåkandet till en lustfylld utmaning. Natten innan hade dessutom ett intensivt regnande bidragit till utmaningen genom att göra vägarna extra svårbemästrade.
Förberedelserna inför denna viktiga tävling hade bland annat bestått i att studera In-Car filmer med duktiga förare och notläsare. En hemsida som jag kan rekommendera är Morgan Olsson Rally Team där det finns fimer med bra bild och desutom ljud från Intercom. Saken blir inte sämre av att Morgan är en framgångsrik A-förare med rutinerade Björn Jacobsson vid sin sida,
En detalj jag bestämt mig för att försöka efterlikna var att köra på så hög växel som möjligt (Ettan endast i hårnålar, tvåan i 1:or, trean i 2:or och fyran i resten). Jag lyckades delvis. De flesta 2:orna tog jag på trean men det kändes motbjudande att peta i fyran inför 3:or och även 4-. I stället malde jag vidare på trean och förlorade naturligtvis massor med tid.
Bosse i sin tur försökte härma Björns lugna notläsande. Resultatet blev väl blandat men det är trots allt bara hans 5:e nottävling och enligt expertisen tar det betydligt längre tid att få notsamarbetet att fungera prickfritt.
De två första specialsträckorna tyckte vi gick hyfsat och vid serviceuppehållet fick vi detta bekräftat. Vi låg på 8:e plats av 16 startande. Vi hade chansen att för första gången hamna på övre halvan i resultatlistan. Nu gällde det att hålla tempot uppe på de fyra återstående sträckorna.
Stärkta av kaffe och korvmackor lyckades vi komma 7:a på tredje sträckan. Fjärde sträckan hade ett skrämmande snabbt parti där vägen drog fram i svaga kurvor (4:or och 5:or) genom bokskogen. Här gällde det att ignorerera de tjocka trädstammarna, peta i fyran och hålla plattan i mattan. Jag gjorde det motsatta: tänkte på de otäcka träden och fegkörde på trean. Vi kom 11:a. Trots detta visade det sig vid servicen att vi fortfarande låg på 8:e plats och hade knappt 20 sekunder till godo på 9:an.
Femte sträckan fick en dramatisk inledning då vi i kön inför starten fick i uppgift köra undan så att räddningsfordonet kunde passera. Orsaken var att en bil hade förvunnit(?). Den hade startat på sträckan men inte kommit i mål och ingen visste var den fanns. Efter en kvart hittade man tydligen bilen för tävlingen fortsatte.
Fredrik Hellman i bilen framför oss som kört sträckan tidigare hade vänligheten att varna oss för att sträckan var en klassiker känd för att var smal, hal och lurig. Han borde kanske ha varnat sig själv också. En trickig "höger två minus halvlång" som han försökte ta för fullt på trean blev nämligen hans Waterloo. Två rejäla träd satte stopp för framfarten vilket framgår av vår film då vi puttrar förbi efter att ha blivit nervinkade. En bit senare har Joakim "Bunke" Nilsson satt ut trianglarna och vi smyger förbi honom där han fastnat i vägkanten. Jag tyckte att körningen stämde rätt bra bortsett från några klantiga vägbyten. Vi fick 8:e tid.
Sista sträckan blev i vanlig ordning vår sämsta. Det börjar bli dags att uppsöka en rallyterapeut som kan justera mitt undermedvetna så att det inte säger: " Varning! Det här är sista sträckan. Kör nu lugnt och försiktigt så du kommer i mål." utan i stället: "Kör extra hårt nu på sista sträckan så klättrar du i resultatlistan". Vi fick 12:e tid.
Trots den bedrövliga sista sträckan släppte vi inga bilar förbi oss och klättrade i stället till 7:e plats pga Fredriks avåkning. Placeringen innebar att vi avancerade till en 6:e plats bland 70 startande i Sverigeseriens slutställning för 2007.
Resultatlista
|
