Vännen Anders Spjuth tipsade om att några entusiaster hade för avsikt att köra rallytest i Furudal norr om Rättvik på lördag. Enligt mottot "ALLA CHANSER TILL TRÄNING MÅSTE TAS TILL VARA" ringde jag deltagaren Lars Lindqvist och frågade om jag fick vara med och leka. Det löste sig galant och jag informerades om att arrangörer var familjerna Thorszelius (pappa Björn och sönerna Mats och Thomas) och Birath (pappa Louis och dottern Linda). Thorszelius skulle testa sin Evo 7:a och Birath körde som vanligt sin Ford Escort 4wd. Dessutom skulle Walter "Glasmästarn" Olofsson testa sin nyinköpta Suzuki Swift GTI. Lasse och sonen Erik deltog som moraliska stöttepelare. Själv beledsagades jag av golfkamraten och rallynovisen Björn Ödman som nu fick en något annorlunda belöning för alla festliga golfresor han sytt ihop.
Strax före avfärd på fredagskvällen meddelades att träningen flyttats til Sveg av väderskäl. 10 mil extra. Kul! Vi anlände halv ett på natten och hann med några timmars sömn i säcken innan reveljen gick kvart i sju. Snabbt iväg till hotell Mysoxen för en förstärkt frukost. Där anslöt rallyfanatikern Björn Adolfsson som stigit upp halv fyra i Sthlm för möjligheten att få rasta sin Toyota Celica 4wd. .
De tio extra milen norrut gav rejäl valuta för besväret. Sveg bjöd på genuin vinter: vindstilla, -13 grader, 3 dm snö och bastanta snövallar. Avlastning och uppstart av kalla motorer gick problemfritt. Björn Thorszelius gick sen igenom upplägget för att det inte skulle uppstå någon förviring som kunde äventyra säkerheten. Det hela var mycket enkelt. Två avspärrade sträckor på ungefär 6 km vardera. Thorszelius och Björn Adolfsson på den ena och vi övriga på den andra. Varje ekipage kör sträckan, vänder och kör tillbaks innan nästa tar vid. Efter några timmar tänder vi en brasa, fikar och byter sträckor.
Inför avresan tvekade jag om valet av däck och fastnade för de slitna träningsdäcken för att inte riskera de betydligt fräschare tävlingsdäcken. Ett beslut som jag ångrade då förhållandena var så bra att däcken inte slets nämvärt. Första sträckan var mycket snabb med många fyror och femmor. Bra träning för mig som har en tendens att fega när det börjar gå undan. Tyckte att vi fick upp tempot efter några vändor. När sen Lasse fick överta ratten märkte jag att det fortfarande fanns en del att förbättra: senare och hårdare inbromsningar samt genomgående en mer beslutsam attack.
Lasse som kunde jämföra med den 240:a han körde 2006 tyckte att bakbromsarna tog för dåligt trots att vi bytt till bromsreduceringen från en 245:a. Förslaget blev att vi nu, när man får välja bromsbelägg fritt, skall byta till hårdare belägg fram för att få bättre balans.
Jag fick även en åktur med rutinerade A-föraren Walter i hans glänsande fina Suzuki. Walter, som tog ett antal vinster i SUZUKI-cupen ett femtontal år bakåt i tiden, hävdade att han var rattrostig och bjöd sen på en häftig resa. Betydligt snabbare än undertecknad men jag skyllde på att han hade bättre sulor vilket även Lasse kunde intyga. Konkurrenterna i årets sprintcup varnas härmed. Walter ihop med legendariske Harald Kronegård, som har flera år kvar innan han fyller 90, kommer att bli en duo att räkna med.
Träningen avbröts tillfälligt av att Adolfsson ringde från träningssträckan och meddelade att han fastnat. Av någon anledning blev ingen förvånad. Vi ryckte ut med bärgningslinan och hoppades att han inte stod allt för långt ute i terrängen.
Glädjen blev stor när vi såg att bilen stod på vägen. Det visade sig att någon detalj i turbon tröttnat på instängdheten och sökt sig till friare rymder genom turbolocket
och vidare ut genom huven. 2:a turbohaveriet på ett halvår konstaterade Björn med ett skevt leende.
Avslutningsvis ett stort TACK till familjerna Birath och Thorszelius som möjliggjorde detta nyttiga äventyr.
In-Car
|
