Nu var det dags för årets första drabbning i Sverigeserien. Vännäs MK bjöd på 7 mil SS. Den 70 mil långa uppfärden på slaskiga vägar i plusgrader blev ganska nervös. Blir det aldrig vinter? Lyckligtvis infann den sig i rätt skepnad med höga snövallar några mil innan resmålet.
Racern inlindad för att klara färden till Västerbotten
Väl incheckade på Hotell Vännäs korkade vi upp var sin Ramlösa och slog oss ner för att dra upp riktlinjerna för mogondagens taktiska upplägg. Det var 14 startande i klassen vilket innebar att vi skulle få med oss 13 poäng om vi lyckades ta bilen i mål (poängfördelningen är 30, 27, 25, 23, 22, 21 osv). Vi räknade kallt med att de tuffa vägarna med bl.a. den klassiska Brännlandsåsen och flera av Sebastian Loebs träningssträckor skulle knäcka åtminstone två eller tre av konkurrenterna. Vi var då uppe i en 15, 16 poäng. Dessutom borde vinterns tidigare övningar ha gett oss ett tempo som räckte för att slå några till. Det fanns således en inte helt orealistisk chans att erövra 17, 18 poäng. Frågan var om vi skulle nöja oss med detta eller toksatsa för att få med oss några fler poäng. Efter mycket funderande blev slutsatsen att vi skulle nöja oss med det tempo som kändes bekvämt för tillfället och vänta med stordåden tills vi fått mer rutin.
Lördag morgon i Vännäs
Tävlingsdagen infann sig med ett intensivt snöande men tyvärr inte med några minusgrader vilket innebar att vägarna skulle få mycket stryk. Med startnummer 71 fick vi räkna med djupa spår i vägen. Vi konsulterade hemmasonen och storfavoriten Emil Fransson och frågade hur denna typ av underlag skulle attackeras. Hjälpsam som vanligt förklarade han att det går att köra ruskigt fort så länge man lyckas hålla sig i spåren men hoppar man ur kan följden bli mycket otrevlig.
Besiktningskillarna gillar vår fina bil
Pga vår framskjutna placering förra året fick vi äran att starta först i klassen med sagde Emil en minut bakom oss. En inte helt behaglig startordning med tanke på att en av sträckorna, som dessutom skulle köras två gånger, var hela 17 km lång och att Emil tydligen fått upp en ruggig fart då han vunnit alla tävlingar hittills i år. Det vore ingen höjdare att beröva Emil en kassaskåpssäker seger genom att agera bromsklots mellan de höga snövallarna om han kom ångande ikapp oss. Vi beslöt att inte låta detta faktum tynga oss utan hantera situationen på bästa sätt om den mot förmodan uppstod.
Lugn och samlad inför start
Första sträckan var just nämnda Brännlandsåsen. 5 km slingrig väg med diverse hopp och sprätt. Bosse rabblade noter i ett frenetiskt tempo, tappade bort sig en stund men hittade märkligt nog tillbaks igen. Själv fick jag jag en klaustrofobisk känsla mellan de höga snövallarna och ville därifrån så fort som möjligt. Kanske bidrog det till att vi satta en hyfsad tid och kom femma på sträckan, Då vi startade först i klassen, hade vi under tävlingens gång ingen koll på hur våra tider stog sig mot någon annan än Emil, som vi pratade med så ofta vi kom åt. Det visade sig att han bara slagit oss med 2 sekunder på första sträckan vilket vi tog som ett gott omen.
Klicka på den sträcka du vill se
På de resterande sträckorna blev dock avståndet efterhand allt större (inför nästa tävling kommer konditionen att uppgraderas). Till vår lycka hann han inte ikapp oss på långsträckan (SS4) trots att att den var väldigt bökig och svårkörd och vi inte fick till något som helst flyt. På servicen inför de sista två sträckorna fattade vi ett beslut som kunde ha blivit ödesdigert ur poängsynpunkt. Då avståndet till Emil blivit rätt långt räknade vi med att vi låg dåligt till. Å andra sidan hade vi hört att några bilar blivit hindrade på en sträcka så vi bedömde att vi hade säkrat en 16, 17 poäng men hade långt upp till framförvarande. Beslutet blev att köra MYCKET lugnt och stilla för att inte riskera bil och poäng.
Vi höll oss till planen och tog oss i mål utan några incidenter, lastade bilen och hann till prisutdelningen i lagom tid för att applådera Emil till hans överlägsna seger. Då fick vi vårt livs glädjechock. Självaste Carleric Johansson (Volvo Originals skapare och eldsjäl) kom fram och gratulerade oss till 3:e platsen. Skojade han? Så allvarliga saker får man väl inte skämta om? Det var inget skämt. Det var ett faktum. Team TOM HANSSON RALLY hade för första gången hamnat på pallen och belönades med ett tjusigt pris samt 25 värdefulla poäng i Sverigeserien.
Priset
Samtidigt som vi tackar Vännäs MK för en rolig tävling vill Bosse och jag än en gång gratulera Emil Fransson till en välförtjänt seger.
