Tredje sommartävlingen i Sverigeserien arrangerades av Götene MK. Banchef var Tore Bigsten som slog oss efter en hård strid i Sydrallyt. Han hade hittat fem roliga sträckor på totalt fyra mil. Min i Kullingstrofén sargade racer blev klar dagen före avfärd genom kraftfulla insatser av Lars Lindqvist och hans kontakter inom akutvården för rallybilar.
Med bilen i form och proffsige Johan vid min sida fanns förutsättningarna för att hålla ett anständigt tempo. Så blev dock inte fallet. Smällen i "sten inner" i Kullingstrofén hade hade satt sina mentala spår. Känslan var att en rejäl krasch till så tätt inpå den förra riskerade att sätta stopp för rallykarriären. En framtid där höjdpunkten bestod i att mata duvor på torget i Jakobsberg framstod ännu inte som särskilt lockande. Följden blev en körning med mycket lätt gasfot trots att Johan manade på så gott han kunde.
Vi hade bra kontroll på vännen Anders tider då han startade före oss. På ettan och tvåan fick vi stryk men på trean gjorde han tydligen någon tavla. Följden blev att vi låg sekundlika inför fyran. Spännade värre. Tyvärr brakade Emil Fransson (tre bilar framför oss) av vägen i slutet på fyran. Den hjälpsamma publiken vinkade beklagligt nog ner oss redan flera kurvor innan avkörningsplatsen. Eftersom Anders passerat innan Emils avåkning räknade vi med att han slagit oss rejält. Konstigt nog fanns han inte med på resultattavlan. På sista sträckan fanns han inte heller med. Något hade tydligen hänt.
När vi gått i mål fick vi ett kryptiskt meddelande där det framgick att Anders var halvvägs hemma i Stockholm. Ett besked som vi inte direkt applåderade då den underförstådda överenskommelsen är att man stannar tills alla kompisar gått i mål för att kunna hjälpa till med eventuella bärgningar ute i skogen. För att på ett fint sätt påminna Anders om hans brott mot denna hederskodex ringde jag upp honom, låtsades som om jag inte visste att han lämnat oss och sa att vi behövde hämtas på sträcka fem. För en gångs skull blev han tyst vilket jag tolkade som att han inte är helt samvetslös. Efter några sekunder hade han hämtat sig och gav en i mitt tycke helt nöjaktig förklaring till varför han i frustrerat tillstånd styrt kosan hemåt.
Vid starten på SS4 hade dom av någon anledning fått en starttid två minuter efter föregående i stället för den gängse minuten. Bilen var uppställd på startlinjen och tidkortet överlämnat till startfunktionären (det återlämnas 30 sekunder innan start). När det gått 55 sekunder efter föregående bils start visade den automatiska startklockan 1 startpunkt som sen blir 2, 3, 4, 5 och kör. På ren instinkt stack Anders iväg utan en tanke på att det var en minut kvar och att tidkortet fortfarande befann sig hos funktionären. Bosse, som trots sin rallyerfarenhet är en novis i kartläsarsammanhang, blev en aning förvirrad av den plötsliga starten men gjorde sen sin plikt och började rabbla noter i rask takt. Enligt Anders egen objektiva bedömning stämde körningen till 100% och han satte en kanontid. Problemet uppstod när man rullade fram mot målfunktionären och Bosse frågade var tidkortet var. "Inte f.n vet jag" svarade Anders. Saken blev inte bättre när funktionären berättade att de tjuvstartat med en minut och att det nödvändiga tidkortet befann sig vid starten.
För egen del hamnade vi på 13:e plats av 27 startande, fick 14 poäng i Sverigeserien och tappade en placering ner till 6:e plats. Med tanke på framgångarna tidigare i år var detta naturligtvis en besvikelse. Å andra sidan hade vi vid samma tidpunkt förra året ännu ej placerat oss på övre halvan i någon resultatlista. Nu laddar vi om och hoppas att farthungern har återvänt till Dackefejden i början av september.
In-Car filmer:
Resultatlista
Ställning i Sverigeserien |
