Inför näst sista tävlingen i Sverigeserien hade Wäxjö MS dukat upp med hela 63 km special fördelat på 5 sträckor i klassiska Dackefejden.
I tävlingen innan (Götenerundan) hade tempot inte varit så märkvärdigt trots att bilen efter kraschen i Kullingstrofén fått en stötfångare utrustad med en tuff spoiler och undertecknad utrustat sig själv med ett par eleganta handskar.
Nu krävdes följaktligen ännu radikalare grepp för att få upp farten. Med tanke på alla predikningar om vikten av ett korrekt näringsintag beslöt vi att göra ett djärvt tillägg i transportsträckeblandningen. Den vanliga mixen av russin, hasselnötter och paranötter kompletterades med cashewnötter. Ett spännande upplägg som tyvärr skulle få ödesdigra konsekvenser. Mer om detta nedan.
Ett intensivt regn drog ner stämningen när vi tidigt på lördag morgon hastade iväg till frukostmatsalen på STF Vandrarhem vid natursköna Evedals Brunn några kilometer norr om Växjö. Avlastning, rallykörning och eventuell bärgning i ösregn är något man helst inte vill uppleva. Enda ljuspunkten var att vår lynniga servicebil hade lagat sig själv under natten. De sista milen fram till Växjö hade nämligen temperaturmätaren gått i taket trots att kylarvattnet fortfarande var på plats. Nu visade den tack och lov normala värden igen. Kanske en låst termostat som vaknat till liv.
Som genom ett under upphörde regnet lagom till vår start i tolvtiden. Första sträckan blev med sina 6,1 km en lagom uppvärmning. Bosse skötte notläsandet i det närmaste perfekt medan körningen gick sisådär på en i mitt tycke läskigt hal väg. Ständige konkurrenten Emil Fransson från Vännas slog oss med 5 skunder. I minglandet inför nästa special kopplade jag på pokerfacet och meddelade Emil att han fått stryk av oss med hela 9 sekunder. Effekten blev att han sjönk in i en djup depression och jag var naturligtvis tvungen att erkänna att han som vanligt slagit oss.
Andra sträckan på 12,8 km var tävlingens i särklass roligaste, mest svårlästa och förmodligen en av de häftigaste i hela konungariket. Notskrivaren Anders Martinssons beskrivning ger en bra sammanfattning. "Välkända Vide. Codriverns skräck eller? Intensiv sträcka. Det svänger hela tiden och som det svänger!". Sträckan började bra. Körglädjen och attacken hade återvänt. Bosse rabblade noter i riktigt Hylandtempo, tappade bort sig efter några minuter, hittade snabbt tillbaks i ett vägbyte, tappade bort sig igen och nu var det tyvärr rätt långt till nästa vägbyte. Några småincidenter klarade vi av med gemensam ansträngning genom att Bosse ropade "Stå på" och jag slet i tvåan. Sista tredjedelen av sträckan var mer normal med en och annan raka. Vi slutade nia på sträckan.
Vid servicen inför tredje sträckan kunde vi konstatera att tempot räckte till en placering i mitten men inte mer. Det var således dags att spela ut vårt sista trumfkort och börja mumsa i oss transportsträckeblandningen som spetsats med cashewnötter. Då kom dråpslaget. Nötterna hade inte den rätta salta smaken. Senare efterforskningar visade att min kära fru Chris vid inköpet missat att fråga efter den rostade varianten. Stämningen i kupén sjönk naturligtvis till nollstrecket. Bosse lyckades sen tappa bort sig på den normalsvåra tredje sträckan men skötte sig perfekt på den 23 km långa fjärde sträckan där i praktiken tävlingen avgjordes. I stället drabbades jag av stora skälvan och snigelkörde.
Inför sista sträckan visste vi att vi låg på elfte plats av de 21 startande.med 15 sekunder upp till Christian Eliasson Wäxjö Ms och Fredrik Lenander Trelleborgs MK 8 sekunder efter oss. Med en kraftansträngning lyckades vi hålla Fredrik bakom oss och slutade elva.
Det blygsamma resultatet innebar att det var två rätt molokna herrar som styrde hemåt i natten. Konversationen kom rätt snart att beröra rallyexistentiella ting. Med brutal uppriktighet mejslade vi fram de väsentliga frågorna.
- Hur kul är det att köra rally? Svar: Förbaskat kul
- Hur känns det att hamna på nedre halvan i resultatlistan? Svar: Inget vidare
- Hur var det att som i Vännäs och Laxå hamna på pallen? Svar: Extremt kul
- Är framgångarna hittills en ren tillfällighet? Svar: Vet ej
- Har vi chansen att komma igen? Svar: Vet ej
- Hur går vi vidare? Svar: Vet ej
- osv
De obesvarade frågorna hopade sig och det kändes som om fortsatt analys krävde en rejäl grund att vila på. I ett försök att skapa denna bas har jag gjort en djupdykning in i resultatlistorna från -07 och -08. Där har jag med Emil Franssons tillstånd räknat ut hur många procent vi är efter bäste A-förare. Tanken är att A-föraren i tävling efter tävling ligger i närheten av det maximala tempot och jämförelsen visar då hur ens eget tempo utvecklats. I de tävlingar där Emil eller jag blåst av vägen har jag lagt till en extra rad som enbart visar sträckorna innan kraschen.
Tom Emil Bäste A-förare
Gestrikekannan -07 4296,0 24,5 % 3450,0
SS1 - SS2 774,0 14,7 % 733,0 8,6 % 675,0
SSR -07 4178,5 16,3 % 4086.5 13,7 % 3592.6
Kullingstrofén -07 2052.8 10,8 % 1988,2 7,3 % 1852,1
Emiltrofén -07 2562,4 10,8 % 2561,2 10,7 % 2313.5
Dackefejden -07 2425,9 11,2 % 2397,1 9,8 % 2182.5
TV-Svängen -07 1733.7 7,6 % Ej start 1611.5
Vännäs Plåt-Rallyt -08 3516,0 15,3 % 3303,0 8,3 % 3050.0
ESAB-Rallyt -08 1587,0 6,4 % 1570,0 5,2 % 1492,0
SSR -08 3330,0 9,3 % 3047,5
SS1 - SS4 1818,1 9,1 % 1780,0 6,9 % 1665,8
Kullingstrofén -08 1892,3 3,2 % 1833.7
SS1 - SS2 308,8 6,7 % 293,5 1,4 % 289,5
Götenerundan -08 1698,9 8,2 % 1570,5
SS1 - SS3 1263,4 7,8 % 1216,0 3,7 % 1172,1
Dackefejden -08 2698,2 9,0 % 2476,3
SS1 245,6 7,2 % 239,6 4,5% 229,2
Slutsatserna av ovanstående siffror är i skrivande stund inte helt klara men vi kan väl ändå konstatera att utvecklingen gått i rätt riktning om än i betydligt långsammare takt än rivalen Emils. För en stund övervägde vi att anpassa ambitionsnivån efter kompetensen men det lät för tråkigt så ambitionen är fortfarande att komma ner på gröna siffror även om vägen dit är något oklar. Ett tag såg vi inhandlandet av en potent 940:a som den rätta vägen att få bort några procent på tiderna. Nu lutar vi i stället åt att tills vidare lägga resurserna på bensin och tävlingsavgifter för att få upp tempot genom att köra fler tävlingar. Den förhoppningsvis högre farten kommer naturlligtvis att innebära ett högre risktagande och därmed att även reparationskontot måste utökas. Idealtillståndet vore om vi efter ett år kunde konstatera att farten ökat väsentligt samtidigt som vi fortfarande har möjligheten att sätta pricken över i med en häftig 940:a.
In-Car filmer:
Resultatlista
Ställning i Sverigeserien |
