Det gamla kinesiska ordspråket "HÖGT TEMPO I RALLYSKOGEN ÄR SOM EN SPRÖD PLANTA OCH MÅSTE VÅRDAS MED ETT FLITIGT TÄVLANDE" har blivit teamets nya rättesnöre. I linje med detta beslöt vi att köra ett antal tävlingar på "hemmaplan" för att komma tokladdade till Sverigeseriens final i slutet av oktober. SMK Uppsalas Sommarvalsen med 3 mil SS såg lockande ut och vänlige tävlingsledaren Anders Norstedt lät oss vara med och leka trots att anmälningstiden gått ut.
Vid besiktningen på lördag morgon rådde en viss panik med långa köer och bister stämning. Den allmänna meningen var att arrangemanget var helt under isen. Tror dock att detta var en sanning med modifikation. Det fanns tre parallella besiktningslag och man borde utan problem ha klarat de 20 bilar per halvtimme som var planerat. I stället låg nog en stor del av felet hos deltagarna som inte respekterade de planerade tiderna utan dök upp " i god tid". Man behöver inte vara professor i köteori för att inse att det blir köbildning om ett hundratal bilar anländer ungefär samtidigt. SMK Hörby hade en radikal lösning på problemet i sin TV-Sväng: TK-in till besiktningen. Brutalt men effektivt.
Då vi som efteranmälda startade sist av de ungefär 140 bilarana var vi oroliga för om vägarna skulle hålla. Innebar det flitiga regnandet innan tävlingen att vi fick köra spårvagn i stället för rally? Så blev inte fallet. SS1 var en hård och snabb väg där vi tyckte att det gick riktigt bra. Bosse blev lite sen nån gång men lyckligtvis var det inget värre än en "vänster 2 +" som överraskande dök upp bland alla fyrorna.
Har försökt mig på en uträkning som visar hur långt fram i noterna man måste ligga för att våga elda på i snabba avsnitt (3+ och uppåt). Anta att farten är 110 km/t. Då rör man sig med ungefär 30 m/s (36 km/t = 10 m/s, 72 km/t = 20 m/s, 108 km/t = 30 m/s osv). Om man nu närmar sig tex en "höger fyra 90" kan det verka betryggande med 90 meter raka efter kurvan och man börjar läsa nästa not först i kurvan. Om nu den är något elände i stil med "vänster två minus halvlång nyper" tar det mellan två och tre sekunder bara att läsa upp noten. Med 30 m/s är man nu nästan framme vid böjen och det återstår fortfarande för föraren att reagera och få ner farten från 110 till kanske 60 som krävs för att klara kurvan. Slutsatsen tror jag är att man aldrig får ligga mindre än 150 meter framåt när det går riktigt fort.
Resterande tre sträckor gick hyfsat men inte alls med samma attack som på första sträckan av någon outgrundlig anledning. Fjärde sträckan hade en helt annan karaktär: smalare och mjukare väg med många tjuvnyp och tyvärr en hel del lösgjorda stenar. Den var säkert riktigt kul för de första ekipagen men rätt bökig för oss.
Till skillnad mot i Sverigeserien hade vi ingen som helst koll på hur vi låg i förhållande till våra konkurrenter när vi i sakta mak rullade mot målet. Allmänna känslan var att det gått hyfsat: Bosse tappade inte bort sig en enda gång, undertecknad hade klarat de fåtaliga vägbytena med beröm godkänt och första sträckan kändes som en fullllträff. Vi borde till skillnad mot i Dackefejden hamna på övre halvan vilket innebar en placering i området 4-6.
Resultattavlan visade sig vara en A4-sida uppklistrad på en ladugårdsvägg med 300 man trängandes omkring. Själv gav jag upp försöken att se vad som redovisades men Bosse kämpade sig fram genom folkhavet med en druckens envishet. En kvart senare återvände han med ett besynnerligt ansiktsuttryck och meddelade att vi kommit tvåa och därmed erövrat vårt andra uppflyttningspoäng till B-förare. Olikt Bosse att skämta om så allvarliga ting. Bäst att kolla. Tio minuter senare hade jag pressat mig fram genom folkmassan och följande ljuvliga syn uppenbarade sig:
Kanon! Perfekt! Härligt! Bara en poäng kvar till B-förare och desutom priser att hämta. Var gör man det förresten? Det visade sig att priserna fanns att avhämta i en ödslig lada 500 meter i västlig riktning. Efter att ha legitimerat oss för ladans ende närvarande person erhöll vi den pampiga förrarpokalen och den något mindre pampiga kartläsarbelöningen. Applåder, fanfarer och gratulationer fick vi klara oss utan men vad spelade det för roll? Vi hade kommit tvåa, satt en kanontid på ettan och erövrat en uppflyttningspoäng.
In-Car filmer:
Resultatlista
|
