Redan två veckor efter framgången i Sommarvalsen var det dags för teamet att ge sig ut på nya äventyr. Hofors MK och Horndals MK bjöd på fyra specialsträckor på totalt 44 km. Upplägget var originellt med de första tre sträckorna på ungefär 5 km var och den avslutande ett rent mandomsprov på 30 km. Vårt huvudsakliga syfte med tävlngen var som vanligt att ha kul samtidigt som vi hoppades att det flitiga tävlandet skulle medföra högre fart men utan närkontakt med stenar och tallar. I det undermedvetna fanns naturligtvis tanken att vi hade en teoretisk chans att erövra den tredje och sista poängen som krävdes för uppklassning till B-förare. För detta behövde vi komma sämst tvåa av de tio startande i klassen.
Med grannens blommor i förgrunden och höstfärger i fonden kan inte bilden av den nyputsade racern bli annat än en estetisk fullträff
I likhet med andra framgångsrika idrottare (tänk Gunde Svan) förtröttas vi aldrig i vårt ständiga sökande efter detaljer som kan förbättras. Ingen sten får lämnas orörd i denna vår strävan. Som tidigare beskrivits har vi lyckats få upp farten mha golfhandskar och rostade cashewnötter men för att bli B-förare krävdes nya infallsvinklar. Kunde vi möjligen modifiera hjälmarna? Det verkade högst osannolikt att det fanns något att göra med denna strängt regelomgärdade produkt. Men kanske ändå? Om vi skulle våga oss på att vinkla upp den tufft nedvinklade skärmen?
För markören över bilden för att studera den nya skärmvinkeln!
Med käckt uppvinklade skärmar tog vi oss an den första specialsträckan och det visade sig omedelbart att vi än en gång lyckats i vårt utvecklingsarbete. Som någon kanske redan räknat ut blev framfarten betydligt säkrare när vi såg vägen i stället för undersidan av skärmen.
Väl i mål kändes det som om farten varit OK och vi spöade klubbkompisarna Robin Nyberg och Valkyria Edlund i bilen framför med några sekunder. Det sa i och för sig inte så mycket då deras rejäla smäll två veckor tidigare kanske satt i bakhuvudet och hade en bromsande inverkan. De övriga i klassen hade vi ingen koll på då de startade efter oss.
På den andra sträckan nådde Bosse den hittills högsta punkten på sin notläsarkarriär (se In-Car film längst ner på sidan). Utan att missa en enda kurva låg han hela tiden precis så långt fram som krävdes för att jag skulle kunna elda på allt jag orkade utan att behöva oroa mig för obehagliga överraskningar.Trots att vi slog av en del på den dåliga sista biten drygade vi ut försprånget till Robin och Valkyria.
I inledningen på tredje sträckan kom Bosse ner på jorden igen och lyckades få mig att bromsa in för ett vägbyte några hundra meter för tidigt. Sista biten gick bättre och vi piskade åter våra klubbkompisar.
För markören över bilden för att kunna starta filmen.
Sista biten på SS 3 där vi efter en dålig inledning tar i lite extra och kommer tvåa.
Inför starten på den tre mil långa slutsträckan hade det bildats kö så vi fick möjlighet att förhöra oss om de övrigas tider. Det verkade som rätt många kört ungefär som vi så tävlingen var fortfarande en helt öppen historia. Nu gällde det att hålla tempot uppe hela vägen. En snabb huvudräkning gav vid handen att detta borde innebära ungefär tjugo minuters anspänning bakom nothäfte och ratt. Sträckan visade sig innehålla flera skrämmande snabba avsnitt där vi tog i så mycket vi vågade och lite till. Efter nitton minuter och elva sekunder kom vi helskinnade i mål. Nu återsod bara att ätervända till Hofors, lämna in tidkortet och invänta domen vid resultattavlan i Folkets Hus. Efter en nervös väntan plitades följande historiskt* viktiga siffror ner på resultattavlan.
Resultattavlan
Vi hade gjort det igen. Ytterligare en andraplats. Uppklassningen till B-förare var avklarad.
*Historiska viktiga siffror pga av att det är andra gången undertecknad blir B-förare. Första gången det inträffade var i nådens år 1966 samtidigt som Arne Qvick gjorde succé med sin dramatiska låt Rosen.
