|
Västra Östergötlands MK bjöd på 3,5 mil SS där placeringen i Sverigeserien skulle avgöras. Vi beslöt att utnyttja möjligheten att besiktiga bilen redan på fredagskvällen för komma fräscha och utsövda till starten i tolvtiden på lördag. Det visade sig vara ett klokt beslut även om det inte blev mycket sömn. Mot alla odds blev nämligen vår pärla underkänd. En oljedroppande styrväxel inverkade menligt på säkerheten och måste åtgärdas för att få starta. Kan garantera att det var två mycket dystra herrar som stod i mörkret utanför besiktningshallen, rev sig i huvudet och försökte tänka klart. En snabbanalys av läget resulterade i följande kravlista:
- Ett stycke styrväxel
- Ett stycke verkstadslokal
- Ett stycke mekaniker
Efter ett antal misslyckade försök att få kontakt med potentiella räddare i nöden hade vi så när kastat in handduken och sökt tröst i flaskan om inte klubbkompisen Johnny Ericsson dykt upp som en räddande ängel och förklarat att det fanns en enkel lösning. Då vi inte kan garantera att ingreppet är hundraprocentigt korrekt ur alla aspekter kommer vidare detaljer om detsamma ej att avslöjas.
Efter att ha snurrat omkrig ett bra tag i ett nedsläckt Mjölby fann vi så småningom ljuset i form av en öppen bensinmack där vi efter någon timmes mekande var nöjda med resultatet. Då vi inte var helt säkra på att herr besiktningsmannen skulle vara lika nöjd beslöt vi att utnyttja de mörka morgontimmarna till vår fördel och infinna oss utanför besiktningshallen redan klockan sju. Efter en orolig natt var vi på plats i planerad tid. Bosse klev ur för att hämta mannen som hade vårt öde i sina granskande ögon. Själv tyckte jag att det inte skadade att vara lite extra taktisk så jag ropade efter Bosse:"Var skall jag ställa bilen? Var är det MÖRKAST?". I samma ögonblick upptäckte jag att herr besiktningsmannen tagit en välförtjänt rökpaus och stod 10 meter bort. Ve och fasa. Rallystarten kändes plötsligt väldigt avlägsen. Det visade sig dock att även besiktningsmän har en humoristisk och mänsklig sida. Med ett snett leende fattade han sin ficklampa, utförde en noggrann besiktning och godkände vår styrväxel.
YES, YES, YES.
Nu skulle det köras rally.
I vanlig ordning förhörde vi oss om sträckornas karaktär innan start. Enligt det gängse inte allt för uppmuntrande beskedet var detta en klassisk "skrotartävling" med många vrak på sitt samvete. Notskrivare Gunnar Barth verkade vara inne på samma linje då han beskrev de två första sträckorna: "Smala/trånga med många stenar i kanterna och krokiga". Uppmjukade av nattens intensiva regn visade det sig dessutom att de hunnit bli rätt upkörda då vi anlände som 102:a ekipage. Med andra ord en utmanande uppgift att försöka hålla sig på vägen i ett anständigt tempo. Trots de något bistra förutsättningarna tyckte vi att att körningen stämde bra på framför allt den första halvan av första sträckan (se film längre ner på sidan). Sista biten gick sämre och vi kom tolva drygt elva sekunder efter sträcksegraren Christopher Zeijlon. En i våra ögon relativt hyfsad öppning.
Efter framgångarna i Uppsala och Hofors hade tuppkammen vuxit och vi hoppades kunna erövra en topp tio placering i det 31 kvinnor och män starka startfältet. Så blev inte fallet. Redan på sträcka två infann sig den stora osäkerheten. Några överraskande svårigheter med efterföljande rattfladder räckte för att få chauffören på defensiven. Det hela bottnar förmodligen i ett överdrivet kontrollbehov. Något som kommer att åtgärdas vid nästa besök hos hjärnskrynklaren.
Saken blev inte bättre av att Bosse hade en del svåra stunder vid sitt notblock. Transporterna fick ägnas åt terapeutiska samtal för att hindra honom från att sjunka ner i en grav depression. Så småningom gaskade han emellertid upp sig och hävdade att det var omöjligt att kombinera en adekvat notläsning med min orytmiska körning. Jag tog inte illa upp utan tipsade i stället om hur den antike vältalaren Demosthenes (384 - 322 f.kr.) övat upp sin talekonst genom att praktisera med munnen fylld av stenar. Bosse tände på idén och skissade på ett träningsprogram där han dagligen rabblar noter i maxtempo med munnen full av av äkta rallygrus.
Tredje sträckan gick i samma dystra stil, Därefter väntade service i närheten av Boxholm dit Johan Andersson (Team Tore Bigsten från Götene MK) kört vår servicebil. Tusen tack! Där vi fick vi till vår glädje höra att vi inte var ensamma om att tycka att sträckorna var både svårkörda och svårlästa. Det var snarare den allmänna meningen. Stärkta av detta tog vi oss an den något enklare fyran med friskt mod och konstaterade vid finishen att vi haft riktigt kul. Femman blev däremot ett rejält bottennapp men incar-filmen kan förmodligen användas i utbildningssyfte med rubriken :"Hitta de femtioelva felen i körning och notläsning".
Summan av kardemumman blev en 15:e plats. I vårt sökande efter ljuspunkter i mörkret uptäckte vi glädjande nog att vi tvålat till några av våra ärkerivaler. Av humanitära skäl publiceras ej deras namn.
Dagens resultat innebar att vi petades ner till en 7:e plats i Sverigeseriens slutställning. Visserligen en steg i fel riktning jämfört med fjolårets 6:e plats men med tanke på årets hårda motstånd var vi nöjda. Prisutdelningen ägde rum i Mjölby Stadshotells fullbokade resturang. En perfekt arrangerad tillställning där Carleric höll i trådarna och bland annat informerade om Volvo Original klassens stigande popularitet. Internationella tävlingar körs i Österrike, Ungern, Holland, Tyskland, Sverige, Danmark och Norge. Hemma i Sverige är var tredje startande rallybil en Volvo Originalare. Dessutom går det fort trots begränsat antal hästkrafter. Dagens segrare bland Sverigeseriens A-förarna (Niklas Carlsson lotsad av Martin Holmdahl, GRATTIS!) kom in på en 19:e plats totalt bland de 200 startande där nästan hälften var hårdtrimmade två och fyrhjulsdrivna bilar.
Nästa års serie inleds i slutet av januari med en dubbelpremiär i Vännäs respektive Umeå. Som nybakad B-förare gäller det att ta till alla metoder inom reglementets råmärken för att kunna bjuda upp till en yster rallydans. Förutom ovannämnda besök hos rallyterapeuten samt Bosses träningsprogram i Demosthenes anda kommer minst två radikala förändringar av racern att genomföras. I linje med vår generösa informationspolicy kommer alla förändringar att delges den kunskapstörstande rallyvärlden vartefter de inträffar. Håll ett öga startsidans nyheter. På programmet står dessutom ett tvådagars träningläger i Sveg så snart kung Bore gjort sin entré.
Avslutningsvis gratulerar vi klubbkompisen Ola Parkheden (codriver Joel Ardell) som i sin första tävling som A-förare kom in på en 5:e plats i den trimmade tvåhjulsdrivana klassen. Starkt! Samtidigt skänker vi klubbkamraterna Robin Nyberg och Valkyria Edlund en medlidsam tanke då de inte hade vårt flyt i besiktningen utan fick återvända hem med oförrättat ärende pga av någon svårfixad detalj. Extra surt då de låg bra till i Stockholms DM.
In-Car filmer:
Resultatlista |
