|
Sverigeseriepremiären i Vännäs i slutet av januari närmade sig med stormsteg men ytterligare en "träningstävling" ville vi hinna med. Ett erbjudande svårt att motstå var Munkfors MC:s tävling med 8 mil specialsträckor på klassiska Svenska Rallyt vägar i Selmas och Gustafs natursköna hemtrakter. Vinterkylan infann sig i god tid men tyvärr ingen snö. Detta innebar att vi skulle dåna fram på ishala vägar utan någon skyddande snöbarriär mellan oss och de träd och stenar som i säker förvissning om ett rikhaltigt byte lugnt avvaktade möjligheten att ge igen för att de fått sin frid störd av vrålande motorer.
Som nybliven B-förare hade jag vissa problem med nattsömnen innan racet. När den väl infann sig drömde jag om toksnabba förare med vinstchans som efter några minuter var ikapp oss och snabbt blev galna av ilska då den smala vägen inte tillät någon omkörning. När jag senare berättade om min dröm för inhoppande codrivern Niklas Carlson hävdade han att förarna inte bits men jag tvivlade. Till råga på eländet hade man även släppt in A-förarna i klassen. För den golfintresserade kan man jämföra situationen med att jag som normal 18-handikappare lyckats över förväntan i några tävlingar och därefter hamnat i en tävling för singelhandikappare och scratchspelare. Som extra krydda på bedrövelsen hade vi vid starten på den 2,3 mil långa första sträckan den erkänt snabbe Kristoffer Karlsson från Dals MK en minut bakom oss. För att återvända till golfanalogin var känslan densamma som att på första tee på vacklande ben ställa upp sig för utslaget och beskådad av min supermedtävlare be till golfguden att jag skulle träffa bollen. Medtävlaren var dessutom känd för att med sin fulländade sving alltid placera bollen 275 meter rakt ut på fairway.
Trots allt hade jag faktiskt något som talade till min fördel nämligen Tiger Woods som caddy (= Niklas Carlson som codriver). För den som till äventyrs inte känner till Niklas kan jag berätta att han är en 21 årig rallytalang som lotsad av Martin Holmdahl vann senaste deltävlingen i Sverigeserien och placerade sig på andra plats i hela serien 2008. Ytterligare en fördel var att jag alltid sätter min jämförelsevis bästa tid på första sträckan. Anledningen är förmodligen att nervositeten ger en optimal dos extra adrenalin så att farten närmar sig det möjligas gräns med några procent.
Då var det dags för första starten som B-förare. Bilen framför drog iväg, jag la i ettan och gav gas för att rulla fram till startern. Ingenting hände! Bilen rörde sig inte. Kris och panik! Vi provade igen. Samma sak. Det kunde väl inte vara så halt att bilen spinner med sina fulldubbade däck i det svaga uppförslutet? Jo det kunde det. Efter diverse backande och trixande lyckades vi inta vår startposition och efter ytterligare en del spinn i startmomentet var vi iväg. Det visade sig att spinnincidenten i kombination med mitt vanliga överladd på första sträckan gav ett obehagligt tokladd i den inledande körningen. Resultatet blev vissa okontrollerade upplevelser varav en kan studeras i nedanstående filmklipp
Så småningom blev framfarten mindre dödsföraktande även om vi för en gångs skull bjöd publiken på ett och annat "häng".
Till vår förvåning kom vi i mål efter 2,3 mil utan att ens ha skymtat någon bil i backspegeln. Detta ledde till rena "halleluja"-stämningen i bilen men när den verkliga anledningen gick upp för oss var det inte så muntert längre. I en fullfartssladd hade Kristoffer tappat ut bakvagnen någon decimeter för långt vilket medförde att hjulet högg fast, bilen började rulla och stannade först 50 meter senare.
Nästa specialsträcka som var hela 2,6 mil lång bjöd inledningsvis på ett mycket besvärligt avsnitt fullproppat med kurvor av typen "H2 -" och "V2 -". Hur håller man farten uppe i dessa rätt tvära kurvor med en Volvo Originalare? Enligt den gängse teoribildningen är det trean som gäller. Efter att ha provat detta ett antal gånger med resultatet att motorn nästan dör av orkeslöshet tröttnade jag och försökte med tvåan men fick i stället en vilt spinnande och kastande bil. På transporten efter sträckan förstod Niklas att jag törstade efter lösningar på problemet och gav en del tips. I strid med teamets normalt generösa informationspolicy kommer dessa ännu inte att delges den informationshungriga rallyallmänheten. I stället kommer vi att efter bästa förmåga försöka att tillämpa dem och om resultatet blir det önskade dyker de upp i kommande reportage. Med andra ord: "Missa inget reportage. Det kan förändra hela er rallykarriär.".
På de två avlutande rätt korta sträckorna blev tempot väldigt blygsamt. Anledningen var att jag inte hade någon förhoppning om en framskjuten placering och att premiären i Sverigeserien snart väntade. Möjligen tappade vi en placering på den fegtaktiken men vi placerade oss som 6:a av 10 vilket jag var helnöjd med i B-förarpremiären.
Avslutningsvis ett STORT TACK till Niklas Carlson som läste noter minst lika bra som han kör och dessutom generöst delade med sig av rattandets alla finesser.
In-Car Filmer:
Resultatlista |
