|
Nu var det dags för den efterlängtade premiären i Sverigeserien. Vännäs MK lockade med dubbla tävlingar, låga startavgifter, träningssträcka, servicehall med fem lyftar och billigt boende. 40 Volvo Originalere och 50 övriga nappade på erbjudandet. I vår egen klass (Volvo Original B-förare) bestod motståndet till 50% av toksnabba vinterförare bosatta norr om Dalälven medan den andra hälften utgjordes av det bästa som finns söderut. Med undertecknad i toppform hade det kanske funnits en teoretisk chans att möjligen tvåla till en eller två i detta förnämliga sällskap. Tyvärr dämpades åklusten av en envis förkylning och taktiken var därmed given: "TA SIG I MÅL".
Nog med bortförklaringar och över till kalla fakta. Reglerna för Sverigeserien är i korthet följande:
- 8 tävlingar (2 vinter och 6 sommar) varav de 5 bästa räknas.
- 30 poäng till segraren i respektive deltävling och därefter 27, 25 23, 22, 21 osv ner 10 som alla förbi målskynket erhåller. De som bryter får nöja sig med 5 poäng.
- Utöver klasserna för A, B och C-förare finns även en Old Boys klass för oss över 50.
Vännen Anders Spjuth med codrivern Bo Klerne ämnade göra vad han kunde för att beröva mig Old Boys poäng. Med sin potenta 940 och en träningstävling på is i kroppen bedömde jag honom som ett allvarligt hot. Chansen att minska hotet dök upp när han frågade om jag hade några vinterdäck till övers. Med ett gäng rätt slitna vintersulor i garaget och inspirerad av Marlon Brando som Don Corleone i Gudfadern beslöt jag att "Make him an offer he can´t refuse". Erbjudandet, som omfattade 6 däck på snygga fälgar samt spacers till ett osannolikt lågt kompispris, visade sig vara väl avvägt och Anders klev rätt in i fällan utan att ana oråd.
Själv gick jag motsatt väg och finansierade en bunt fräscha däck genom att ställa in en planerad skidresa till alperna. Ett beslut som kanske kan framstå som tveksamt men som vid närmare analys visar sig vara helt korrekt. Vad har egentligen de fjolliga svartpisterna i Chamonix att erbjuda i jämförelse med isiga timmervägar i det storslagna Västerbotten?
Trots de fina däcken och fegtaktiken inleddes lördagen med stora jättesladden redan i första högerkurvan Se film från SS2 längst ner på sidan. SS1 var så kort så den räknas inte. När sen bilen ville hoppa av vägen på rakan efter blev chauffören en aning bekymrad. Tyckte ändå att vi höll ett anständigt tempo bortsett från när vi passerade de bilar som gett upp. De övriga sträckorna gick inte bättre och vi slutade på 13:e plats av de 15 startande med en sluttid 12% efter bäste originalare (A-föraren Thomas Lahti från NMS Boden). Skamgränsen på 10% var därmed passerad med råge men de 14 poäng vi erövrade kan ingen ta ifrån oss.
På söndagen inladdes det hela med klassikern Brännlandsåsen där vi fick helgens enda godkända tid trots en som vanligt överdriven fartminskning vid en stillastående bil (9,1% efter den nye kometen på rallyhimlen: B-föraren Patrik Dybeck från SMK Gävle). Typiskt nog knasade kameran just på den sträckan. På¨de sista sträckorna kroknade chauffören totalt och vi blev 12:a av de 13 startande vilket gav 15 poäng som eventuellt kan bli värdefulla i slutändan.
Rallyhelgen avslutades med en måltid på Hotell Vännäs i sällskap med team Lars Ohlson från SMK Vingåker. Konversationen kom originellt nog att koncentreras på körtekniska detaljer. Var förlorar man fart? Hur gör man för att undvika fartförluster? Lars kunde med välförtjänt stolt stämma ge ett konkret exempel på hur han bemästrat skräcken och gjort det exakt rätta vilket var att behålla plattan i mattan. Det hela inleddes med ett långt avsnitt där det inte var något problem att hålla gasen i botten (V4+ 80 Kr 120 H5 200 V6 150). Följaktligen var farten rejält uppskruvad när noten "Vänster 5 mellan hus 180" lästes upp. Rent teoretiskt är det nu bara att hålla kvar men praktiken är som bekant något helt annat. När man skymtar husen i fjärran börjar tankarna snurra i skallen: "Usch vad trångt det ser ut. Kan det verkligen vara en femma? Det brukar ju alltid vara tvåor och ettor vid hus. Sa han verkligen femma? Kanske bäst att lätta lite på gasen.". Lasse var smart nog att be codrivern Göran Widell upprepa noten och vågade sen hålla kvar. Själv hade jag vaga minnen av några läskiga hus och misstänkte att jag inte varit så modig. Lyckades hitta sekvensen i min videokamera och mycket riktigt gjorde jag allt fel. I stället för att fråga bromsade jag ner farten från 130 till 110. Lasse som höll kvar hade förmodligen 140. Snacka om tempoförlust. Saken blev inte bättre av att jag i den efterföljande vänster trean nästan stod stilla då en skrämmande stor och hård traktor inlett bärgning av en 940 i ytterkurvan. Sekvensen kan studeras nedan.
In-Car Filmer:
Resultatlista lördag
Resultatlista söndag
Ställning i Sverigeserien |
