Efter att ha missat de två första tävlingarna i DM pga en maratonförkylning var det nu dags att göra ett försök i Dan Anderssons Minne i Ludvika arrangerat av Wesmanklubbarna (Ludvika MS, Fredriksbergs MK och Grangärde RRC).
Det bjöds på sju mil SS där andra och tredje sträckan var på hela 2,7 mil respektive 3,3 mil.

Efter den minst sagt blygsamma insatsen i Vännäs insåg vi att det krävdes radikala grepp för att få upp farten. Den minnesgode läsaren kanske erinrar sig att jag i reportaget från Munkfors RUNDAN antydde att jag fått en del tips av inhoppande codrivern Niklas Carlson (en av Sveriges snabbaste förare i Volvo Original). Jag kan nu avslöja att kontentan av råden egentligen var det vi alla vet: "Bromspunkter, spårval, köra understyrt och på hög växel i all ära men det viktigaste är att VÅGA HÅLLA HÖGRE FART". Problemet är att detta är betydligt lättare sagt än gjort då naturen är så vist ordnad att den gör en allt mer försiktig vartefter åren skrider.

Vid nollställning bör man beakta att gnistbildningen runt huvudet medför stor brandfara!
Om startkablarna är rostiga används krokodilklämmor vid öronen för att förbättra kontakten.

Den oväntade lösningen dök upp när jag ringde och gratulerade Anders Banger som vann i Vännäs och efter de inledande artighetsfraserna framförde mitt egentliga ärende: " Hur 17 gör man för att hålla ett så grymt tempo?". Lika vänlig och hjälpsam som vanligt gav Anders följande brutala men logiskt oantastliga förklaring och lösning: "Du är för skraj. Detta är ingenting att skämmas för utan endast ett resultat av hur din hjärna programmerats av allt du erfarit från födseln och framåt. Du måste således rensa bort alla tidigare erfarenheter genom att nollställa hjärnan. Enklast sker detta med ett 12 volts bilbatteri och två startkablar. Kablarna kopplas till plus och minuspolerna och de andra ändarna sätter du i höger och vänster örsnibb. Efter ungeför femton minuter bör du vara så nollställd att du tar hårnålar med gasen i botten på högsta växeln. Lycka till!".

Bra med medtävlare som både servar oss och bjuder på kaffe.
Från vänster: Bo Lindgren, Torbjörn "Tobbe" Schill, Stefan Edlund och Peter Henell.

Nollställd och förväntansfull tog jag mig an den första specialen på 6,3 km. Bosse läste noter som om han aldig gjort något annat men tyvärr klantade jag mig i det enda vägbytet och fick femtioelva eftersladdar innan vi kom iväg. Dessutom blev vi nervinkade då klubbkompisen Robin Nyberg ställt till det för sig och stod på tvären över vägen.

Den andra sträckan på 26,7 km gick hyfsat. Bosse var lite sen med några tvära kurvor men hävdade att det är enda chansen att få mig att vakna när jag börjat slöa till. Vi kom trea på sträckan och var "bara" 6,8 % efter den snabbaste originalaren vilket som vanligt var nye stjärnan Patrik Dybeck från SMK Gävle.

På 3:e sträckan tappade vi ut bakvagnen och slog i rätt hårt. Blev ganska bekymrad men vid sträckmålet var dettta glömt.
Utan att kolla vad som hänt körde vi glatt vidare ovetandes om den spruckna fälgen. Lyckligtvis höll den. Ibland har man tur!

Tredje sträckans 3,3 mil blev för mycket av det goda. Orkade inte behålla skärpan mer än halva sträckan, uppfattade inte vad Bosse sa och började längta hem långt innan målskylten. B-föraren Patrik Dybeck (vem annars?) som tydligen har bra kondis också slog åter alla inklusive A-förarna och vi blev distanserade med 10%.

Sista sträckan på blygsamma 3,9 km var egentligen väldigt kul men vi körde igenom utan någon större entusiasm. Väl framme vid slutmålet i Ludvika visade det sig att vi erövrat en 4:e plats och för första gången i B-förarklassen belönades vi med varsin pokal. Extra trevligt var att vi dessutom slog alla medtävlare i Stockholm DM:s standardcup. Det var således två rätt nöjda herrar som styrde kosan hemåt.

Här har jag nöjet att mottaga bägges våra priser medan Bosse stökar med bilar och släp.
Bättre kartis får man leta efter!

In-Car Filmer:

• SS1
• SS2 Del 1
• SS2 Del 2

Resultatlista

Ställning i Stockholms STD Cup

Ställning i Stockholms B Cup