De som följt våra äventyr med KICKASS I (Rest In Peace) kanske blev något förvånade över hur snabbt den ersattes med KICKASS II. Nu kan det avslöjas att en viss Lars Ohlson SMK Vingåker kan ta åt sig en stor del av äran för att team Tom Hansson Rally åter är på banan. När jag vid målet på den fatala Klappjakten tittade på min bananformade bil och började prata om att det kanske var dags för ett rallyuppehåll insåg Lasse hur illa det var ställt och förstod att det krävdes radikala metoder för att få in mina tankar på den rätta vägen. Efter att ha funderat en stund beslöt han att ta till sitt starkaste vapen: TUMSTOCKSMETODEN. På den utvikta tumstocken ombads jag placera ena tummen på den siffra som visade uppskattad ålder då jag inte längre kan hålla undan från bilarna bakom på ett anständigt vis. Den andra tummen placerades sen på aktuell ålder. Som alla förstår illustrerades då med skrämmande tydlighet att det inte längre fanns utrymme för någon rallypaus. Tack Lasse!
Med köpet undanstökat gällde det nu att köra bilen också. Enligt bl a Christophher Zeijlon Anderstorps RC, som tidigare rullat framlänges, gällde det att ratta igen så fort som möjligt för att smällen inte skulle få tid på sig att gräva sig in i det undermedvetna. Närmast i tur stod Sydrallyt med nästan 10 mil (jobbigt jobbigt men nyttigt nyttigt) specialsträckor på toksnabba vägar i trakterna runt Ljungby. Nu gällde det att hålla sig på vägen och få en massa mil med nya bilen in i ryggraden. Å andra sidan måste tempot var så pass OK att dammet bakom oss hann lägga sig innan Anders Hjälmeby Skillingaryds MK (en av Sveriges snabbaste B-förare) kom ångande från sin startposition en minut bakom oss. Då några sträckor var upp mot 13 km långa kändes förutsättningarna inte hundraprocentigt optimala.
Ordinarie kartisen Bosse hade tidigt anmält förhinder pga representativa plikter och i hans ställe trädde Gustav "Gurra" Holmdahl Hallsbergs Mk in. I tävlingssammanhang sitter Gurra oftast bakom ratten på sin välpreparerade Seat Ibiza med vilken han senast kom tvåa bland B-förarna i Laxå. Då han är brorsa till supercodrivern Martin Holmdahl räknade jag med att notläsandet inte skulle vålla några bekymmer vilket det inte heller gjorde. Tusen tack, Gurra!
Så var det dags för start på första sträckan. I förutsättningarna ingick att jag inte kört en meter på grus med nya biltypen 940 och att smällen i Klappjakten absolut inte fick återupprepas. Planen var sålunda att ignorera den taggade Hjälmeby bakom oss och hålla säkerhetstänkandets fana högt. Nerverna låg dock utanpå skinnet och resulterade i en rejäl tjuvstart som jag kompenserade med att stanna till sekunden efter. Trots nerver och inledande strul höll jag mig till planen och med högburet huvud körde jag i ett tempo som placerade oss 16,2% efter snabbaste förare.
Efter första sträckan dök ett inte helt ovanligt men alltid lika ovälkommet orosmoln upp vid horisonten: soppan! Bakgrunden var att ordinarie kartisen Bosse alltid predikar att minst 20 liter extra i reserv inte är något att bekymra sig om och dessutom ger bättre grepp. Själv tenderar jag att vilja optimera tankinnehållet då 20 liter trots allt är 20 liter som skall accelereras och bromsas helt i onödan. I Bosses frånvaro hade jag nu räknat ut exakt vad som behövdes för att ta oss till första service: 4 mil SS x 3,5 + 7 mil transport x 1,5 = 24,5 liter. Eftersom tanken rymmer 60 liter borde en mätarställning en bit över mitten ge ca 35 liter och därmed en marginal på 10 liter. Jag gjorde mig till och med omaket att kolla med tidigare ägaren att mätaren fungerade vilket han trodde men inte kunde lova. Problemet var att redan efter första specialen hade mätaren sjunkit rejält och efter andra såg det riktigt illa ut. Emil Fransson Vännäs Mk som kört 940 något år konsulterades och gav oss inte mycket hopp om att nå servicen i Ljungby. KRIS OCH PANIK! Skulle vi bli stående redan efter några mil SS? PINSAMT och SORGLIGT! Då kom jag på att jag läst något om fri service mellan SS3 och 4. Hoppet tändes. Kanske detta stämde. Kanske stod där något vänligt team som kunde undvara några liter. Mycket riktigt. Niklas Carlson Katrineholms MK och Martin Holmdahl Hallsbergs Mk stod och deppade efter att i sin jakt på segern ha förlorat en kvart på SS2 pga av en jordkabel som lossnat. De bistod med en tjugolitersdunk och vår dag var räddad medan deras var förstörd. De var dock inte värre däran än att de tog en sträckseger på den avslutande biten.
Vartefter sträckorna avverkades insåg jag att bilen om än väldigt annorlunda faktiskt var mycket stadig och lättkörd. Dessutom var framför allt bottenvridet betydligt bättre. Tempot ökade efterhand, ekipaget bakom kom aldrig så nära att de besvärades av vårt damm och vår totaltid blev 10,6 % efter snabbaste bil med besättningen Anders Banger Ljusdals MK bistådd av Krister Gull Kils MK Bil. Kanske inte fullt godkänt under normala omsändigheter (rekordet är 5,9 %) men planen höll: 9,5 mill SS i ryggraden och hel bil.
In-Car Filmer:
SS 10
Resultatlista
Ställning i Sverigeserien |
