En av årets höjdpunkter stod för dörren: South Swedish Rally arrangerat av Ljungby MK. SM-gänget startade redan på torsdag kväll och vi Originalare anslöt på lördag morgon för att köra 8 mil specialsträckor utplacerade i Blekinge, Kronobergs och Skåne län. Alltid hjälpsamme Bosse "Kartis" Lindgren hade gjort sitt livs tavla när hans chef för någon månad sedan frågade om han kunde inställa sig för tjänstgöring en klämdag i maj. Drabbad av tillfällig minnesförlust svarade han ett muntert "Javisst, inga problem". Alla som är rallysmittade inser att sammanbrottet var ett faktum när det så småningom gick upp för honom att klämdagens placering var mycket olämplig ur rallysynpunkt. Det blev i stället Gustav Holmdahl (SMK Linde) som utan betänketid tog på sig att lotsa oss rätt mellan stengärdena. Man tackar!
Då även kompisen Anders Spjuth skulle deltaga var risken att bli strandsatt i skogen minimal och vi räknade med att klara oss utan extra hjälp. Blir någon kvar i skogen kommer den andre så småningom puttrande med släpet. Någon kanske frågar sig hur vi gör om bägge blir kvar i terrängen. Svaret är att vi inte har den blekaste men att matematiken talar till vår fördel. Med i snitt en krasch var tionde tävling blir sannolikheten för att bägge fastnar där ute 1/10 x 1/10 = 1 %. Inget att bekymra sig för med andra ord.
Tyvärr sprack vår simpla plan då det visade sig att serviceplatsen inte låg vid starten i Ljungby utan ett antal mil öster om Älmhult. Hur får vi dit våra med bensin, däck och andra förnödenheter fullproppade servicebilar? Med några få dagar till start konstaterade vi att ivrig servicepersonal inte växer på träd och situationen började upplevas som en smula pressad. Då löste Anders ena halvan av problemet med ett telefonsamtal till kompisen Håkan Ström i Växjö som glatt ställde upp.
För egen del kom lösningen i form av ett artigt mail undertecknat av en för mig okänd Andreas Liljeberg. Han presenterade sig som en rallyintresserad yngling som detaljstuderat min hemsida, hade en del intressanta synpunkter på min körstil och ställde ett antal frågor angående Volvo Original. Vidare fick jag veta att hans far Lars-Göran var framgångsrik RSA-förare på 70- och 80-talet. Självklart tog jag chansen och frågade om han var intresserad av att uppleva "the real thing" som ställföreträdande serviceman åt team Tom Hansson Rally. Svaret blev ett tveklöst ja. Perfekt!
Föreslår att alla som vill se något originellt tar en titt på www.comingthrough.se Där presenterar Andreas och hans två bröder sitt egenutvecklade bärgningsfordon byggt på en motorcykel. Säljs till bärgningsbolag och försäkringsbolag runt hela vår jord.
Efter den traumatiska halkupplevelsen i leran på Gotland hade jakten på de perfekta däcken inletts. Ett antal toppförare konsulterades och valet föll så småningom på KUMHO 175 70 med medium gummiblandning. En titt i prislistan visade att sex sådana plus slangar och fälgar från skroten skulle gräva ett hål på ungefär elva papper i budgeten. Detta faktum medförde att den ekonomiska sidan av personligheten fick övertaget och inköpet senarelades till den våta höstsäsongen. Resonemanget bakom beslutet gick ungefär så här: "Nu har vi kört rally i snart fyra år och det har regnat en enda gång. Sannolikheten att det regnar i Ljungby är således obefintlig".
Tyvärr köpte inte vädergudarna den logiken utan vred upp kranarna redan natten innan start och lät dem stå vidöppna under första sträckan. Trots detta var vi vid gott mod och jag instruerade Andreas att ställa sig med filmkameran i första högerkurvan (H2- i vsk). Vi hade nämligen kört sträckan vid två tidigare tillfällen och trots att vi då körde åt andra hållet hade jag en rätt klar minnesbild av kurvan i fråga och trodde mig om att kunna bjuda på häftig bilkörning där.
Starten gick och vi lyckades ta oss igenom kurvan med en utgångsfart på 71 km/t vilket var klart godkänt med tanke på att halkan direkt gjorde sig påmind och förde oss i tangentens riktning mot ytterdiket. Här gällde det tydligen att hålla in ordentligt i kommande kurvor för att inte glida av på yttern. Taktiken genomfördes i efterföljande "vänster 3-" men typiskt nog touchade vi en sten, fälgen pajade, punkteringen var ett faktum och resultatmässigt var tävlingen i praktiken över för vår del. Efter ett fumligt tidsödande däcksbyte fortsatte färden i säkerhetsläge med inställningen att ta sig i mål för att rädda de poäng som en målgång skulle ge. Som en extra malört i bägaren stod Andreas med kameran i en annan kurva än den fränt genomförda högern men det visste vi lyckligtvis inte då.
Summan av kardemumman blev en 14:e plats av de 17 startande i B-förarklassen och 13 erövrade poäng. I Old-Boys Cupen är läget inte klart i skrivande stund men där borde vi fått över 20 poäng. Dessutom fick vi bra körträning på roliga vägar som till vår glädje torkade upp och blev riktigt hanterbara i jämförelse med den avskräckande inledningssträckan. Som ett exempel på att man kan råka värre ut kan vi nämna att konkurrenten Ola Wingren (SMK Hörby) blev stående med trasig koppling redan på första transportsträckan. Hur kul är det på en skala?
Den som följt våra äventyr kanske lagt märke till hur vi på reportagesidan försöker hålla koll på vårt tempo genom att räkna ut hur många procent vi är efter värste Originalare. Under 5% ger gröna siffror, 5-10% svarta och över 10% röda. För att inte få alltför många röda siffror måste vi nog ändra färgskalan i de tävlingar där dagens segerherre Niklas Carlson (Katrineholms MK) är med. Vad sägs exempelvis om att han på SS13 spöade SM-fältets samtliga monstertrimmade Volvobilar och alla övriga 2WD utom fyra framhjulsdrivna?
Avslutningsvis vill vi tacka alla inblandade klubbar för en kanontävling samtidigt som vi utser SS13 Spjutaretorp till årets hittills häftigaste sträcka.
In-Car Film:
Resultatlista (14/17)
|
