Efter framgångarna i Midnattspecialen och Bresontrofén var det ett optimistiskt team som styde kosan mot Växjö för femte deltävlingen i Sverigeserien. Stämningen blev inte sämre av att vi satte en bra tid på öppningssträckan. Vid servicen efter denna framförde vi till alla som ville lyssna och några till att vi bara var några sekunder efter gräddan av Sveriges bästa B-förare och dessutom hade halva startfältet bakom oss. Med andra ord var vi med i kampen. Det kändes stort och högtidligt. Stod vi månne inför ett paradigmskifte? Är det dags för pensionärerna att ta över ledarskapet i Sverigeserien?
Bosse laddar med notläsning och tonfisk!
Det fina i kråksången var dessutom att kanontiden sattes på en sträcka med en för undertecknad avskräckande och motbjudande karaktär: "Långa rakor följda av vinklar". Finns det något besvärligare än att närma sig en "vänster två minus" efter en så lång raka att det skriker i motorn på fyrans växel? Hur länge vågar jag hålla Pelle i botten? När skall jag bromsa? Ingen aning! Ingen känsla! Bäst att börja bromsa nu. Oj då. Det var visst för tidigt. På med gasen. Bromsa igen och vingla in i bocken.
Utöver att besättningen tydligen var på bettet tog vi det fina resultatet på denna broms- och accelerationssträcka som en indikation på att det också var bra drag i kärran. Nu gällde det bara att fortsätta i samma stil. Borde inte vara något problem på nästa sträcka som enligt notskrivaren Martinsson var en kurvig historia. Håller vi oss bara på vägen så j....r. Som synes är meningen innan fetstilsmarkerad vilket beror på att det var här allt gick fel. Mer om detta nedan. Först några ord om vår sevicekille Andreas Liljeberg som dök upp redan till Sydrallyt. Kan meddela att vi här har fått ett stort problem. Vad har man för nytta av en kille med följande karaktäristika?
Häller i 95-oktanigt i stället för V-power i dunkarna
Surfar planlöst med datorn i stället för att ta fram våra och konkurrenternas tider
Ställer inte fram bensindunkar och reservhjul
Vägra att lyfta ut domkraften då den är för tung
Käkar själv upp hela besättningens noggrant förberedda matportioner
Tar aldrig några egna initiativ
Flera fälgar kroknade men slangarna räddade från punktering
Svaret är att när sträcktiderna chanserar så är denna typ av serviceman guld värd. Man kan nämligen skylla motgångarna på dennes många brister. Tyvärr platsar inte Andreas in i den skaran då han som förväntat skötte sina sysslor klanderfritt. I stället måste vi olyckligtvis rikta in strålkålkastarljuset på föraren själv och nu återvänder vi till formuleringen "hålla sig på vägen". Läsaren uppmanas härmed att aldrig tänka i dessa banor hur många välmenande råd i den riktningen han än får. Det är nämligen förödande för tempot vilket undertecknad bevisade på SS2. Där var vi visserligen aldrig i närheten av diken och stengärdsgårdar men tappade å andra sidan mer än en halv minut på täten.
Första biten på den långa SS4
Nu skall vi inte gräva ner oss i alla trista detaljer från de olika sträckorna utan bara meddela hur sista spiken i vår resultatkista slogs in på avlutande femte sträckan. Inför den hade vi ryckt upp oss på fyran och låg ungefär lika med Tore Bigsten (Götene MK) som är vår ärkerival i Old Boys Cupen. Nu var alla "hålla sig på vägen" tankar bortopererade och det var fart, fart, fart som dominerade i hjärnkontoret. Starten gick och farten skruvades också upp rejält. Problemet var bara att Bosse satte ännu högre fart med notläsandet och snart nog låg flera hundra meter för långt fram i terrängen. Försöken att hitta tilbaka misslyckades och efter en del muttrande förmedlades via intercomen den fras som Bosse inte ville uttala och som jag inte ville höra: "Jag är lost".
Tankar på de avåkningar som skett under tidigare radiotystnader i vår karriär slog genast rot och farten blev därefter. Visserligen hittade Bosse så småningom rätt i noterna men gnistan vägrade att infinna sig igen. Resultatet blev att Tore slog oss med 15 sekunder och vi ber att få framföra våra varmaste gratulationer.
