Efter en rallypaus på två månader var det dags att ta sig an sjätte deltävlingen i Sverigeserien arrangerad av Hässleholms MK. Innan vi redovisar hårda fakta från detta evenemang bjuder vi på några funderingar från rallyfilosofiska hörnan.
Har vi en tendens att romantisera de tidigare äventyr i skogen som vi tankemässigt allt oftare återvänder till när nuvarande prestationer understundom inte når upp till förväntningarna? Vid en första återblick på åren när undertecknad i tjugoårsåldern var stolt innehavare av en potent Volvo PV på 115 hk ter sig dessa som höjden av lycka. Saken blir inte sämre när tankarna fokuserar på de efterföljande årens framgångsrika resa till A-förare med en välbalanserad och lättkörd Opel Ascona. Tränger vi något djupare in i minnets vindlingar visar det sig dock att allt inte var så rosenrött. Visserligen var tillvaron fylld av spännande utmaningar och frekventa framgångar men som känslig yngling grumlades min glädje allt oftare av denna dystra fundering: "Hur rättvist är det att jag får uppleva rallylyckan när större delen av jordens befolkning aldrig förunnas densamma?" Den brutala sanningen är att de flesta aldrig vederfars euforiska höjdpunkter som att ställa upp bilen åt fel håll inför en tvär kurva för att sedan få maximal utgångsfart genom att ta returen i exakt rätt ögonblick. Med stigande ålder och visdom har jag förstått att vi alla inte är stöpta i samma form och att det förmodligen finns en och annan som kan uppleva någon form av glädje utanför rallyvärlden. Den kunskapen ger naturligtvis en viss sinnesro men vid närmare eftertanke är det svårt att ducka för den eviga frågan: "Hur kul är det att inte köra rally?".
Bosse Kartis hade beviljats permission för att besöka studerande dotter i Santa Barbara. Hur hittar man en värdig ersättare? Vännen Anders Spjuth tipsade om att Lars Ohlson (SMK Vingåker) läst i det närmaste perfekt åt honom på träningslägret hos Anders Banger. Varför inte? För den oinvigde kan vi berätta att Lars är en av Sveriges snabbaste förare i Volvo Original med bl a en seger i Dackefejden 2009 på meritlistan. Efter att ha varnat för en viss notrost (senaste seriösa notläsandet ägde rum för 20 år sen) ställde Lasse glatt sina tjänster till förfogande. Själv räknade jag med att han som toppförare skulle servera noterna exakt som han själv skulle önskat dem vilket borde bli perfekt. Som en extra bonus hoppades jag på några farthöjande tips. När sen Anders ställde upp med service var hela logistiken under kontroll. Tusen tack till er bägge!
Klart för avfärd mot Skåne. Anders, Tom och Lasse poserar framför Lasses ekologiska äggfarm.
Som en numera rutinerad förare kände jag att läget var under kontroll när starten närmade sig. Så var dock inte fallet. När det med en kvart kvar var dags att dra på sig boxardojorna och krypa ner bakom ratten insåg jag plötsligt att allt inte stod rätt till. Något saknades men vad? Hjälmen??? Var är den? Utan hjälm ingen tävling! Panik i kubik! Servicebilens alla väskor genomrotades utan resultat. Lugna ner dig och tänk! Var såg du hjälmen senast? I hallen på vårt vandrarhem. Detta låg lyckligtvis i närheten men var säkert folktomt med låst ytterdörr vid det här laget. Rusning till receptionen som naturligtvis var obemannad, Möjligen hade vi inte stängt fönstret till vårt rum på bottenvåningen, Efter ytterligare en rusning konstaterades att fönstret var stängt. Jag tar ett varv runt huset. Där är den!!! Någon begåvad och förekommande person hade lyft ut den på farstubron innan han/hon slog igen dörren bakom sig. Hoppas att personen i fråga träder fram vid någon kommande tävling så att jag får möjlighet att bjuda på det bästa serveringen kan prestera.
Lasse utrustades med förstoringsglas för att hitta alla viktiga detaljer i noterna.
Lägg gärna märke till den käcka frisyren som är mycket populär på Stureplans innekrogar.
Så hade då sanningens ögonblick infunnit sig. Hjälmen befann sig där den hörde hemma på knoppen, sexpunktsselen var hårt åtdragen, starturet visade 30 sekunder kvar och Lasse läste som överenskommet upp de första kurvorna redan innan start. Kommer chansningen med en toppförare som notläsare att gå hem eller får vi radiotystnad redan efter första kurvkombinationen? I följande video visas resultatet:
Som syntes och hördes fick Lasse "Med Utmärkt Beröm Godkänt". Två små detaljer gjorde att han missade ett stort "A" redan på första sträckan efter 20 års uppehåll i notläsandet:
Något sen med en "V2-" vilket möjligen medförde en något lägre utgångsfart än om jag haft några tiondelar till på mig att välja optimalt spår
På målrakans alla krön for han iväg betydligt fortare än bilen gick. Syftet var att jag skulle inse att det var rakt hela vägen. Effekten blev i stället att jag inte visste vilket krön som var det sista och slog av en aning för tidigt.
På andra sträckan hade någon överkänslig stackare blivit getingstucken och i kön som bildades i väntan på ambulans kunde vi kolla hur väl vår tid på SS1 stod sig mot konkurrenternas. Det visade sig att vi låg lika och t o m före vissa av de medtävlare som vi i tidigare tävlingar haft en bra bit fram till. Lyckan blev fullständig när vi dessutom fick klart för oss att vi tagit sex sekunder på Tore Bigsten (Götene MK) som är vår normalt skoningslöse konkurrent i kampen om tredje platsen i Old Boys Cupen.
På SS2 lyckades vi höja farten ytterligare ett snäpp och hade dessutom turen att inte få punka när jag klantigt nog körde på en varnad sten. Upplevde dessutom ett av mina stoltaste ögonblick i rallykarriären då jag väntade så länge med en inbromsning att självaste Lasse undslapp sig ett "Lugn! Lugn!". Även SS3 blev en lyckad historia och jag fick t o m beröm av Lasse. På den efterföljande servicen berättade Anders att vi låg bra till och otroligt nog låg före en sådan storhet som A-föraren Ingvar Nilsson (Hällefors MK) som är den trolige andrapristagaren i Old Boys Cupen.
Här får vi åka med i slutet på SS4 och även smyglyssna på konversationen fram till SS5.
Inför SS4 uttryckte Lasse en viss oro inför den kurviga inledningen. Det visade sig snabbt att oron var helt obefogad. I stället uppstod av undertecknad orsakade problem på den snabba avslutningen vilket den intresserade kan studera i ovanstående video. Tavlan med sträcktider avslöjade att vi förlorat en del men inte mer än att en hyfsad körning på den 19 km långa SS5 skulle rädda läget. Koncentrerade och fyllda av tillförsikt gav vi järnet. Då hände det som inte fick hända. Himlen öppnade sig och det värsta regnet i mannaminne brakade loss. Det hela utvecklade sig till en kamp för att se vägen och försöka att hålla sig kvar på den. Detta lyckades visserligen men väl i mål upphörde regnet och känslan var att vi hade haft maximal otur. Resultatet blev trots allt en hedrande 7:e plats av de 20 startande B-förarna och en 3:a plats bland gentlemännen i Old Boys Cupen (Tore Bigsten på fjärde!).
En bit utan ösregn på SS5
För att summera det hela så var vi självklart extremt nöjda med att farten höjts rejält men å andra sidan besvikna på att vädrets makter snuvade oss på någon eller några placeringar. Vill slutligen utfärda en varning inför Västrallyt. Då sitter en laddad Bosse Kartis åter i högerstolen vilket medför att tempot kommer att bli om möjligt än mer obarmhärtigt.
Spruta bort leran och kärran är åter "Race Ready". Volvo Original i ett nötskal.
(Filmerna ligger på en seg server så det smartaste är att högerklicka på önskad sträcka, spara hem den och sen starta filmen med ett konventionellt dubbelklick på den sparade filen)
