Vi inleder med en reflexion av det mer allmänna slaget. Känns möjligen tillvaron en smula grå? Saknas spänningen? Är framtiden lite väl förutsägbar? Vad skall jag hitta på? Den vakne läsaren och kanske även de sömniga anar möjligen svaret på dessa något retoriska frågor. Det är givetvis: "Börja köra rally." Som ett bevis på detta påståendes giltighet levereras nu en redovisning från första tävlingen i årets DM för oss stockholmare. Den arrangerades av Sandvikens MK som bjöd på 7 mil SS på kanonfina vintervägar. Efter strulet i Roslagsvalsen var det nu bäddat för succé. Ingenting kunde gå fel. Bilens startsvårigheter var åtgärdade och dessutom hade vi ett extra ess gömt i rockärmen. Saken var den att vår klubbkompis Conny Larsson som pga sina något slitna däck hade en hindrande inverkan på vår framfart i Roslagsvalsen nu startade bakom oss. Dessutom slumpade det sig så väl att klubbkamraten Christopher Tottie, som är en av våra skarpaste konkurrenter i kampen om om DM-tronen, startade minuten bakom Conny. Då det ingick två toklånga specialsträckor på ungefär 24 km vardera hade våra knivskarpa rallyhjärnor räknat ut att Tottie snabbt skulle komma ikapp Conny på bägge sträckorna och därmed tappa oceaner av tid innan vägen någonstans medgav omkörnng. Så var det tänkt men verkligheten blev den motsatta. Allting gick fel.
Innan vi dyker ned i alla bedrövliga detaljer visas här ett av de få ekipage vi lyckades slå då det fastnade redan på SS1.
Förare: Ronnie Lönn (Mälaröarnas MK)
Codriver: Mats Höjer (Mälaröarnas MK)
Redan direkt efter starten fick vi bekräftat hur spännande och svårprognosticerad rallytillvaron är. Motorn som fram till dess spunnit som en katt började omedelbart att hacka och hosta. Det kändes som om den ville lägga av helt men efter någon minut blev den lyckligtvis på gott humör igen. Då kom nästa dråpslag. Ekipaget framför oss med Magnus Persson (SMK Söderhamn) vid ratten stod stilla hindrat av förra årets DM-vinnare Niklas Karlsson (Värmdö MK) som tydligen tagit i för hårt och stod på tvären i en vänsterfemma som nöp till tre minus. Efter någon minut kom vi iväg och när Bosse i nästa vägbyte hittat rätt i noterna började vi gasa på allvar igen.
Vill passa på att ge en komplimang till Bosse vars notläsning nu börjat nå svindlande höjder. Det senaste är att han anpassat läsandet efter förarens allt klenare närminne. Senaste vetenskapligt genomförda tester visade att informationen lagras i max 1,35 sekunder innan den för alltid går förlorad. Denna svaghet kompenserar Bosse genom att på ett elegant sätt repetera noten när tiden så medger. Kan i sällsynta fall leda till att nästkommande not levereras något för sent men den detaljen kommer att vara justerad till kommande tävling.
Ett minnesproblem som vi ännu inte hittat någon lösning på kan studeras i slutet på följande video. Där närmar vi oss en höger femma som nyper till två smalt. Bosse repeterar som beskrivits ovan men undertecknad håller kvar gasen i botten och vi dammar in i smala tvåan med 112 km/tim. Som framgår av mitt nervösa tjatter när vi väl lyckats krångla oss igenom kom jag bara ihåg "höger fem" men hade helt missat "nyper till två smalt". Här har vi tydligen att göra med någon typ av selektiv minnesfunktion. Jag minns den behagliga "höger femman" men blockerar otrevligheter som "nyper till två smalt". Lösningar på detta problem mottages tacksamt.
Trots att sträckan blev ett tidsmässigt fiasko hade vi ändå ett visst hopp om en rejäl skörd av DM-poäng då Niklas var borta ur leken och vi ännu inte visste om att Tottie rutinerat lyckats fixa en minuts extra tidsmellanrum till Conny och därmed undgick att bli hindrad. Dessutom misstänkte vi att det var Ronnie Lönn som fastnat i ett vägbyte vilket senare visade sig vara korrekt.
Beklagligt nog blev den spirande förhoppningen till ett intet redan på den korta andra sträckan. Där tvärdog motorn redan 30 sekunder innan start. Startmotorn fick slita hårt men utan resultat. Starten gick och sekunderna började ticka men vi stod fastnaglade på startlinjen. Efter en stund började man knuffa oss framåt för att bereda plats för nästa bil. Då startade motorn och vi kom iväg en dryg halvminut försenade. Efter att sedan ha spottat och fräst en stund bestämde den sig för att vara samarbetsvilig och förblev så resten av tävlingen.
Rimligtvis borde vi nu ha fått vår beskärda del av dagens rallytrubbel men rallyguden hade ytterligare en överraskning åt oss i bagaget. Det var nämligen så raffinerat uträknat att vi själva skulle få slå in sista spiken i vår egen rallykista. Något som vi i efterhand måste erkänna blev en lämplig bestraffning för vår ovan beskrivna något osportsliga förhoppning att Tottie skulle bli hindrad. Så här gick det till:
Direkt efter sträckan utfördes en kontroll av våra varningstrianglar och kontrollanten erbjöd oss generöst att få två minuters extra transporttid till nästa sträcka som kompensation för den tid som kontrollen tog. Utan att reflektera vidare tackade vi ja och hade därmed klantat till det rejält. Som den alerte läsaren redan insett innebar detta att vi fick starta bakom Conny på den långa tredje sträckan. Behöver jag påpeka att vi där inte hade förstånd nog att begära en extra minut.
Tävlingen var naturligtvis resultatmässigt redan körd för vår del men det var ändå inte med någon större glädje som vi efter en sju åtta minuter på sträckan för andra tävlingen i rad såg bakdelen på Connys vilt sladdande 240. Vi blev liggande i kölvattnet några minuter innan vägen blev så bred att vi kunde passera. Vi förlorade kanske en femton tjugo sekunder på detta vilket ytterligare reducerade vår redan dämpade farthunger. Möjligen har vi därmed Conny att tacka för att vi på de återstående sträckorna höll oss mitt på vägen och passerade målsnöret med en intakt bil.
Nu smälter vi helgens alla lärdomar och använder de tre veckorna inför DM-tävlingen i Hudiksvall till en så noggrann uppladdning att ingenting kan gå fel.
PS
DM tabellen är i skrivande stund ej publicerad. Preliminära resultat tyder dock på att vi lyckades erövra en andraplats bland de stockolmare som krigade om DM poängen. Märkligt men förhoppningsvis sant.
DS
