Efter smällen i Hälsingerallyt hade mitt sjätte sinne registrerat en svag men märkbar själslig förändring hos kära hustrun Chris. HENNES RALLYENTUSIASM HADE PÅ NÅGOT MYSTISKT SÄTT REDUCERATS. Följaktligen borde jag ha varit mer på min vakt när hon en vardagskväll överraskade med en flaska välsmakande Punto Niño Pinot Noir till den som vanligt delikata middagen. Mätt, belåten och lätt drogad blev jag i stället ett enkelt byte när den kvinnliga listen styrde in samtalet på favoritämnet körteknik i skogen. Efter några inledande turer om bakhjulsdrivet kontra framhjulsdrivet, fördelar och nackdelar med diffspärr i snabba svepande partier la hon korten på bordet och föreslog helt frankt att jag borde köra LÅNGSAMT för att öka chansen att komma i mål med hel bil. Starkt chockad lyckades jag få ur mig några tafatta invändningar om att det faktiskt går ut på att vara snabbast. Tvingades dock erkänna att 108 km/t in i en vänstertvåa i Hälsingerallyt fått rallybudgeten att haverera. I praktiken var utgången av vår konversation naturligtvis lika förutbestämd som ett grekiskt ödesdrama och resulterade i att vi tummade på att jag fortsättningsvis skulle köra LÅNGSAMT!
Operation "LAGA TRASIG RALLYBIL" har startat.
Det nyktra uppvaknandet dagen efter blev traumatiskt. Vad hade jag gjort? Tummat på att köra LÅNGSAMT. Hur kommer jag ur denna knipa? Självklart måste jag stå vid mitt ord men vänta ett tag! LÅNGSAMT? Fanns det inte en framgångsrik rallyförare som hävdade att han KÖRDE FORT LÅNGSAMT? Jovisst! Min ungdoms idol Harry "Sputnik" Källström (4 SM, vinnare i RAC och Akropolis mm). Hans något kryptiska formulering innebar att köra fort utan överflödig dramatik. Med andra ord att inte sladda i onödan utan rinna genom kurvorna i maxtempo. Detta är naturligtvis vad hustrun på sitt fina sätt är ute efter. Hon är inte nöjd med resultaten utan vill att jag skall öka farten. Väl medveten om att vi saknar diffspärr på vår Volvo Originalare inser hon att jag kan öka ingångsfarten i kurvorna om jag undviker det farthämmande uppstället som är ett arv från ungdomens framfart med en diffbromsad Ascona. Tack för tipset Chris! Jag lovar att ge järnet.
Otroligt men sant! I god tid innan Rally Gotland levererades en buckelbefriad och nylackad bil.
Klicka gärna på bilden för att se fler foton.
Ett stort tack till Christer Carlström (MMK) och Karl Sundborger (MMK) för deras insats i plåtverkstan.
Övriga inblandade som också förtjänar ett omnämnande:
Erik "Vrena" Johansson (SMK Nyköping) skar loss ett volvotak på skroten i Stigtomta
Stefan Edlund ((MMK) letade i sina skrymslen och hittade två dörrar
Sollentuna Bildemontering bidrog med huv och framskärm
Lars Lindqvist (MMK) fixade till framvagn och andra väsentligheter
Låt oss omgående fastslå att vår insats på Rally Gotlands dryga 8 mil specialsträckor inte kommer att få någon framskjuten placering när rallyhistoriken en gång skall nedtecknas. I hela 2,5 minuter av de totalt 8 vi tillbringade på fredagens enda fartsträcka höll vi dock ett tempo som borde fått hustruns hjärta att svälla av stolthet. Den frejdiga framfarten kan beskådas i följande video. Klubbkompisen Ulrik Nilsson stod med tidtagaruret i vägbytet höger efter ungefär 2 minuter och kan gå ed på vi där var näst snabbaste bil endast någon sekund bakom omöjlige Niklas Karlsson (Värmdö MK). En halv minut senare var beklagligt nog vår storhetstid i skogen (temoporärt?) till ända. Undertecknad överskattade avståndet till en hårnål höger, gick in i den med 94 km/tim och fick sedan kämpa skräckslaget för att få bilen att i sidled glida mellan två tallar. Skräcken visade sig vara överdriven då vi aldrig nådde fram till träden men attacklusten reducerades omedelbart med någon sekund per kilometer. En dos notförvirring i slutet på sträckan gjorde inte saken bättre och vi fick en sjätteplats i stället för den andraplacering som var målsättningen.
Utsövda och omladdade inledde vi lördagen med den nästan tre mil långa sträckan på Tofta skjutfält. Tyckte att bilen hade en överdriven tendens att gå på tvären (så kallad sladd) men hoppades att orsaken var ett konkurrenskraftigt tempo. Detta höll i sig tills vi bromsade för sent inför ett vägbyte med en bastant container i tangentens riktning. Vi tråcklade oss igenom men den mentala smällen var svår att skaka av sig. När vi sedan tvingades backa i en chikan kunde vi bara konstatera att det gick RÄTT SÅ DÅLIGT.
Tredje sträckan blev något så när godkänd trots en del notstrul. Inför fjärde fick vi telefonkontakt med vår man vid datorn (Andreas Liljeberg). Han meddelade att vi låg sexa av de tretton startande i VOC Elit men med endast 8 sekunder upp till klubbkompisen Robin Nyberg. Inga problem att köra in den tiden med tre sträckor kvar där den sista var långa Tofta för andra gången. Nu skulle det tas i.
Med 5 minuter kvar till start avbröts vårt hjälmpåtagande och "pep talk" av en vänlig själ som pekade på vårt högra bakhjul. Snabbt ut för att konstatera att fälgen fått sig en sån smäll att slangen syntes. I brist på den rejäla hammare som ännu inte inhandlats hamrade vi så gott det gick med domkraften men slangen syntes lik f.......t. Bara att försöka gilla läget. Detta lyckades inte utan punkteringsoron i kombination med ett besvärligt vägbyte resulterade i en knasbromsning med efterföljande backning.
Utan att gräva ner oss i alla detaljer kan vi konstatera att vi inte lyckades kriga åt oss en femteplats. I stället hamnade vi på sjunde då klubbkamraten Ronnie Lönn vaknade till liv och slog oss med 1,5 sekunder. Vi gratulerar!
Vi tröstar oss med att vi återvände från Gotland med en hel bil trots några vådliga incidenter där framför allt containern kommer att få en framträdande roll i kommande terapeutiska samtal med det blixtinkallade kristeamet. Vi räknar med att snart vara på benen igen och visa att team Tom Hansson Rally ännu inte passerat zenit. Fortsättning följer i Bresontrofén om två veckor.
