Femte deltävlingen i Stockholms DM utkämpades på 6 mil special i Tivedens skogrika trakter med start och mål i Laxå. Efter årets inledande motgångar var ambitionsribban relativt lågt placerad och förhoppningen var att få till ett åtminstone anständigt tempo. Dessbättre kan vi glädja läsekretsen med att detta lyckades. Beklagligt nog inträffade kvalitetshöjningen först på sista specialsträckan där vi erövrade en hedrande fjärdeplacering. En nog så viktig sträcktid som innebär att hoppet om kommande framgångar åter spirar i team Tom Hansson Rally.
De rutinerade rallyprofilerna Joakim "Bunke" Nilsson (Åtvidabergs MK), Thomas Tholander (Åtvidabergs MK) och
Bo Lindgren (Mälaröarnas MK) laddar på klassiskt rallymanér med korv, mos, läsk och kaffe.
Bosse Lindgren var tillbaka i högerstolen medan teamets nye nottalang Andreas Liljeberg hade vänligheten att ställa upp som serviceman. Det kan synas som en guldsits att det i team Tom Hansson Rally numera ingår både den rutinerade kartisen Bosse plus ambitiöse rookien Andreas. På lite sikt ser det dock inte så ljust ut då bägge har rattvridarfunderingar. Andreas har redan gjort slag i saken och hämtat hem en potent 240 originalare från Älmhult medan Bosse grunnar på vilken modell som skall inhandlas.
I nedanstående video visas förarens eleganta overall från 70-talet.
Observera den djärva färgkombinationen på axelklaffar och fickor.
Hur skall då dessa planer uppfattas av herr chauffören själv? Duger inte jag? Är det inte tillräckligt spännande att åka med? Det glädjande svaret på dessa frågor finns beskrivet i den senaste avhandlingen om högerstolsåkandets psykologi. Där visar man på ett övertygande sätt att förarens fart och framgångar aldrig kan hindra kartisen från att själv vilja greppa ratten. För att åskådliggöra de psykologiska mekanismerna gör man följande jämförelse: KARTISENS UPPLEVELSER NÄR HAN STIRRAR UT GENOM VINDRUTAN ÄR DESAMMA SOM VID BETRAKTANDET EN PORNOGRAFISK FILM. I BÄSTA FALL BÅDE ENGAGERANDE OCH UPPHETSANDE MEN KAN ALDRIG ERSÄTTA "THE REAL THING".
Klubbkompisarna Johan Thelin, Christer Carlström och Mattias Carlström döljer skickligt sin nervositet inför starten.
Trots att Andreas snällt skulle sköta servicen tvingades Bosse och undertecknad att själva slita hårt med bensindunkar, hjul och den blytunga domkraften. Anledningen var ett telefonsamtal från Anders Banger (Ljusdals MK) där han förklarade sig förhindrad att som planerat läsa noter åt Magnus "Vinna eller försvinna" Persson (SMK Söderhamn). I stället föreslog han att Andreas skulle våga sig in i högerstolen. Som förväntat var inte Andreas svårövertalad och när jag sen gav mitt nådiga tillstånd var saken klar. "You owe me one" Banger! Trots att vi därefter hade vänligheten att informera den ovetande Andreas om Magnus brutala rallyhistorik (en skrotad bil var tredje tävling) lyckades han få några timmars sömn innan lördagens äventyr tog vid. Starka nerver! När sen Magnus i konversationen inför starten generöst informerade om olika kraschdetaljer (halvmetertjocka träd som kapats på fyra meters höjd, hundratals meter långa gator i skogen fram till de rykande resterna av det som en gång varit en rallybil osv) tyckte vi oss ana en viss ansträngning i Andreas annars så fryntliga leende.
Ovan nämnda Bosse, Andreas och Magnus i samspråk med Marcus Johansson (Fredriksbergs MK)
Han hade dock inte behövt oroa sig. I stället för att totalskrota satte Magnus bilens front lugnt och prydligt rakt in i en tall redan efter några kilometer. I nedanstående video från vår framfart på sträckans inledning syns hur de vinkar att allt är OK.
Självklart måste vi lägga ut SS5 där vi hade en godkänd tid. Tyvärr hade batteriet kroknat i ordinarie kameran som tar in ljudet från intercom så vi får nöja oss med bild från den vindrutemonterade varianten och lyssna på motorljudet. Den analytiskt lagde kan roa sig med att klocka hur lång tid gasen och bromsen befinner sig i korrekt läge. Vi utgår från att optimal framfart erhålles genom att antingen ha full gas eller full broms. Duttandet däremellan med gas eller broms får underkänt. Det är lätt att avgöra på motorljudet om gasen är i botten och riktiga bromsningar hörs på grusrasslet. Så vrid upp ljudet, ta fram med tidtagaruret och klocka hur stor procent av framfarten som får godkänt.
Det visade sig vara en smula komplicerat att på grusrasslet avgöra om bromsningarna är OK men slutsatsen blir ändå att det trots hyfsad tid på sträckan finns ett stort utrymme för förbättringar. Lovande!
