Vi inleder men ännu en djupdykning i den kanske något uttjatade men ständigt aktuella frågan: HUR KAN VI KLÄTTRA UPPÅT I RESULTATLISTORNA? Ett allt mer desperat team inser att ingenting får lämnas oprövat i denna strävan. Vad göra? Tidigare åtgärder har endast lett till marginella förbättringar och vi inser att det krävs ett helt nytt angreppssätt. Vi måste följaktligen kasta alla gamla idéer om kurvteknik, notläsning och liknande överbord och i stället ta fram något radikalt annorlunda. Det tar visserligen emot men sanningen är att vi nu måste tvinga oss att tänka "outside the box".
Varför inte tänka HJULBYTE? Det gängse resonemanget går ungefär så här: "Får du punktering i början på en hyfsat lång sträcka är loppet kört. Antingen väljer du att köra vidare och får en usel tid pga att du måste krypa genom hälften av svängarna (höger eller vänster) då det nio gånger av tio är ett framhjul som drabbats. Det andra alternativet är att byta hjul på sträckan vilket också ger en bottenplacering."
Argumenteringen låter logisk men saknar en viktig ingrediens. Saken är nämligen den att flera av dina konkurrenter sannolikt slår i samma förrädiskt dolda sten i kurvans innerkant. Då reglerna kräver att alla i klassen Volvo Original använder de inte överdrivet starka originalfälgarna kommer många av dessa stenkontakter också att resultera i punktering. Ingen av oss drabbade kommer naturligtvis att hamna på pallen men den som byter hjul snabbast slår de övriga olycksbröderna.
Där har vi lösningen: TRÄNA HJULBYTE! Resultatet av träningen kan beskådas i följande video. För maximal realism sitter vi inledningsvis fastspända med inkopplad intercom. Tiden tas från att bilen stannar tills vi åter fastspända och inkopplade rullar iväg.
Härmed över till väsentligheterna. De som följt årets reportage vet att vi missade chansen till DM-mästare bland B-förarna när klubbkompisen Tottie slog oss med en sekund i Hofors. Vad hade vi då i Skepptuna MK:s avlutande DM-tävling att göra? Jo, vi skulle naturligtvis visa vem som titeln EGENTLIGEN borde ha gått till. Med flera månader kvar tills vintertävlingarna drar igång skulle en eventuellt kraschad bil hinna repareras i god tid. Vi tänkte med andra ord satsa allt och lite till.
Den inledande kilometern på SS1 kände vi igen sen tidigare. En besvärlig väg med tvära kurvor och djupa diken där enda chansen till hög fart var att med berått mod lägga ner bilen innerrännan. Tanken var god men när den första tvära vänstern (V2-) dök upp och undertecknad skulle vräka ner bilen i diket dök plötsligt en vägtrumma upp i den tänkta linjen. Inte bra. Vi krånglade oss förbi men med dikesivern starkt reducerad. I följande video kan det hela studeras både i slow motion och utifrån,
Väl i mål tyckte vi ändå att farten varit anständig. Vid den obligatoriska tidsjämförelsen i kön inför SS2 kunde vi konstatera att Tottie tvålat till oss med 5 sekunder. Dj....a sk.t! Det vi inte visste då var att Tottie och Calle resonerat ungefär som vi fast med en annan utgångspunkt. Med DM-titeln bärgad kunde de strunta i alla DM-poäng och bara ge järnet. Vi kan redan nu avslöja att denna attityd ledde till ett brutalt tempo. När alla sex sträckorna summerats var de endast fyra tiondelar från en vinst. Det som gör prestationen snudd på historisk var att vinnaren var ingen mindre än galningen Magnus "Pokal eller Hospital" Persson (SMK Söderhamn) lotsad av idolen Anders "Håll i Håll kvar Kör bil" Banger.
Något störda av de fem sekunderna i baken blev både SS2 och 3 dystra historier med fegkörning och notstrul i en salig blandning. På den korta SS4 kändes det bättre men vi fick ändå stryk med fyra sekunder. Vad ända in i h.....e är det som händer? Dags för service där vi i lugn och ro kunde begrunda situationen och njuta av våra mackor medan Totties farsa Ulrik skötte tankning, fönstertvätt, hjulbultskoll osv. Tusen tack! Vår snabbanalys av läget ledde till beslutet att ge allt på de avslutande två sträckorna.
SS5 hade jag kört tidigare och visste att den var grymt snabb på de avslutande kilometrarna. Detta brukar inte vara vår melodi men denna gång skulle vi njuta av farten i st f att ängslas över vad den kan ställa till med. Tro det eller ej men vi lyckades till 99% vilket kan beskådas nedan.
Tottie tog oss även här (ynka 3 sekunder på 6 minuter) men vi kände ända in i märgen att det gått bra och var riktigt nöjda. Vi blev trea på sträckan då också vilden Magnus Persson var några sekunder snabbare. På sista sträckan fortsatte vi i det optimistiska tempot. Trots några fegsläpp i motljuset lyckades vi där komma tvåa med endast omöjlige Tottie två sekunder före. Självklart lägger vi ut den sträckan också. Titta och njut!
Spänningen var stor inför "showdown" vid resultattavlan. Hade vi möjligen hamnat på pallen? Nästan! Det visade sig att vårt strulande på SS2, 3 och 4 blev ödesdigert. Leif Söderlund (Skepptuna MK) tog där tillräckligt med sekunder för att tvåla till oss med totalt 3,7 sekunder trots vår grandiosa avslutning. Grattis!
Vi tackar Skepptuna MK för en rolig tävling och ser fram mot nästa säsong. Samtidigt kan vi avslöja att analysarbetet inför denna redan har startat med frågor av typen:
Vilka detaljer bidrog till att farten blev märkbart högre på de sista sträckorna?
Hur kan vi ytterligare utveckla dessa?
Osv
Vi har redan identifierat några körteknikaliteter som bidrog till det högre tempot. I enlighet med vår öppna informationspolicy borde dessa offentliggöras redan här, Team Tom Hansson Rally har dock av rent egoistiska själ beslutat att smyga med denna information ett tag framöver. Möjligen kommer en och annan godbit att publiceras i kommande reportage.